| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANFÅ, v.1 -fick (se för öfr. FÅ, v.), l. ANFÅNGA, v.1
(†) börja. Att man icke haffuer .. haftt .. tilfälle att ahnfånge slijk Salttsiudning. G. I:s reg. 15: 597 (1543). När thetta emoot hans vilja gick, / Ett annat handgrep (dvs. konstgrepp, knep) han tå anfick. Messenius Ret. C 4 a (1610). När wij nu alle åår och tijdher, medh sådana tankar och vpsååt anfå och begynne. L. Laurentii Nyårspred. C 1 b (1618). Sigfridi L 2 a (1619). Min Reesa iagh tager nu an, / .. Den wil iagh anfånga vthi Jesu Nampn. Dalius Valet. D 4 a (1681). — jfr FÅNGA AN samt ANFÅNG, ANFÄNGARE.
Spalt A 1388 band 1, 1898