Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANFÅNG an3~foŋ2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. anfang, början, mnl. aenvanc, gripande, början, holl. aanvang, början; jfr äfv. fsv. anfang, anfong samt mnt. anvank, anfall]
— jfr ANFANG samt ANFÅ, v.1
1) (†) början. — särsk. första grunder, elementer, underbyggnad. Godh Christendombsz Anfång. Dalius Finem resp. E 3 b (1684).
2) (knappast br.) byggn.
a) = ANFANG 2. jfr: Springing .. hvalffot, -anfång. Wenström o. Lindgren (1889).
b) öppning. Wenström (1891). — jfr PORT-ANFÅNG.

 

Spalt A 1389 band 1, 1898

Webbansvarig