| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANFÖRARSKAP l. ANFÖRARESKAP an3fö1–rar(e)~ska2p, äfv. -fœ1-, n.; best. -et.
ställning l. befogenhet l. verksamhet ss. anförare; anförande, ledning; chefskap, befäl, kommando. Anförarskap i krig. Geijer I. 1: 14 (1818). Anförareskapet öfver en .. vidsträckt del af culturens rike. Hwasser V. skr. 2: 94 (1841). Anförarskapet för de fångne (svenskarna i Ryssland). Svedelius i SAH 44: 118 (1868). Sångarna läto sången ljuda under Jisrajas anförarskap. Neh. 12: 42 (öfv. 1896).
Spalt A 1402 band 1, 1898