| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANGRIPLIG an3~gri2plig, äfv. aŋ3~, adj. -are; adv. -T.
1) (†) som (gärna) angriper. — särsk. till ANGRIPA 7 b; oeg. (Bly i förtenning) är äfven så angripeligt och skadeligt, som erg. T. Bergman Præs. i VetA 1777, s. 23.
2) som kan angripas. — särsk.
a) (mindre br.) till ANGRIPA 6 a. Weste (1807). Carlstedt Herodot 1: 86 (1832). (Japan är) ett endast till sjöss angripligt örike. Zilliacus Jap. stud. 16 (1896).
b) till ANGRIPA 6 b. Denna angripliga sida af valspråket må .. med en antydning blott förbigås. Runeberg 6: 114 (1832).
c) till ANGRIPA 7 b. (Vid ett visst slags zinketsning) utföres teckningen med något lämpligt, af syror ej angripligt ämne, hvarefter mellanliggande partier etsas bort. Upmark i NF 18: 263 (1894). Tvenne borföreningar: den ena beständig, den andra angriplig af en blandning af kaliumklorat och salpetersyra. N. Kjellberg i Tekn. tidskr. 1897, A. K. s. 13.
Spalt A 1438 band 1, 1898