| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANHÄNGA, v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. HÄNGA. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr ANHANG.
1) [jfr t. der katze die schelle anhängen, das siegel anhängen] hänga (ngt) vid ngt; vidhänga, fasthänga; påhänga (jfr II 1). Hafue wij .. wåre Signeter .. för thetta breff .. latid (dvs. låtit) anhengie. G. I:s reg. 13: 165 (1540). Bielror anhängia kan iagh (dvs. Reineke) snill / Wedh hans (dvs. Nobels, lejonets) öron. Fosz 253 (1621). Afästa. i(d) e(st) anhängia. Stiernhielm Fateb. (1643). jfr: (Vissa målare) sökte, med anhängde radband, gifva Lärjungarne i Emaus et andäktigare utseende. Tessin Bref 1: 84 (1751). — särsk. mer l. mindre bildl.
a) [jfr t. dem brief eine nachschrift anhängen] bifoga l. tillägga (ngt i en skrifvelse); jfr ANHANG 1 b. Månde Wij uthi Brefwet anhängia thenne kärlige förmaningen. Stiernman Riksd. 2: 1427 (1664).
b) om trupper, refl.: hänga sig fast (på), haka sig fast vid. At the (dvs. dessa regementen) sigh på Fienden skulle anhängia, til at ophålla honom. N. Av. 13 Mars 1656, nr 2, Bil. s. 2. Keijssarens .. armées marche .. till att anhängia sigh Kongl. Maij:tt och förhindra att Kongl. Maij:tt icke måtte kunna uthur Pohlen afkomma. RARP 7: 121 (1660).
c) [jfr t. einem eine schande, eine krankheit anhängen] med afs. på ngt ofördelaktigt l. skadligt. Detta wår Paracelso anhengde (dvs. vidlådande) onda rychte. Hiärne Par. 3 (1709). — refl.: sätta sig fast, fästa sig. At icke Gifftet skal sig anhängia och fästa. Linder Frans. 116 (1713).
2) göra (ngn sig) förbunden l. tillgifven l. till (sin) anhängare (jfr II 2). Gemeene mans gunst föll in vppå honom, fördy (dvs. förty), at han månge .. skenker ibland gemeene Mann hadhe vthdeelt, och ther medh sigh anhengt een stoor deel aff Folcket. Schroderus Liv. 630 (1626; t. verpflicht).
3) anhängiggöra. At läggia then wädiande Parten wiss tijdh före .., innan hwilken han sitt Waadh widh högre Rätten anhengia skal. Sjöl. Skipml. 14 (1667).
II. (†) motsv. HÄNGA ss. intr.
1) [jfr holl. eene klis hangt an, t. ein zettel hängt dem pfeil an] hänga fast vid (ngt), hänga (vid ngt) (jfr I 1). (Skeppet) skuddade .. Ankaret .. in vppå thet andre (skeppet) .. och giorde thet sigh anhängiande. Schroderus Liv. 608 (1626). Steenar .. widh band och långe stänger anhängiande. Därs. 637. Amuletum, .. anhängiande vthwärtes Lekedom. Wollimhaus Ench. (1652). Cellarius (1699, 1729). — i bild. När the (dvs. Guds löften) hafwa sigh anhängiande, thesse krafftige Insegel och Tekn, som äre .. Sacramenten. J. Matthiæ 1: 459 b (1658). — särsk.
a) vara bifogad l. tillagd (till en skrifvelse o. d.). Oplases ock Anders Svenssons breff .. medh ahnhängjande adviser. RP 1: 203 (1629).
b) [jfr t. der aussatz wird dir anhängen, thorheiten die uns anhängen] om ngt ofördelaktigt l. skadligt: vidlåda, belasta; tynga l. trycka på. Ath twnghen icke all anhenger the godemen som wiidt woor wæg sitthie. G. I:s reg. 2: 53 (1525; om en gärd). Wij ære then samme som rycktith anhængier. Därs. 4: 80 (1527). The feel och brister som (adels-)ståndet kunne anhengie. Girs Edelh. A 7 a (1627). De olägenheter och beswär, hwilka oss här hemma anhängia. Stiernman Riksd. Bih. 339 (1657). P. P. Grubb i HSH 28: 186 (1660; om hinder).
2) [jfr holl. iemand (met liefde) aanhangen, t. einer partei anhangen] hålla sig till, vara i förbund med l. anhängare af (jfr I 2); jfr ANHÄNGARE, ANHANG 6. Mickels stora slächte och anhängiande wenner. Fosz 373 (1621). Thet Partijt, som Konung Antiocho anhängde. Schroderus Liv. 823 (1626). Heinrich (1814). — hålla (tillhopa). Ath .. K. m:tt .. och Edher .. (furstliga) Nade .. moghe szaa tilhope anhenge, szom the dher wile beråme (dvs. befrämja) hwar annersz beste nytte och gagn. G. I:s reg. 9: 184 (1534).
3) angå, vidkomma. The stycker .. som alla rikitzens inbyggiare anhängia. G. I:s reg. 4: 149 (1527). jfr: Monghe riikitzins anhenggiendhe ærendhe. Därs. 2: 52 (1525).
4) bero (af ngt); jfr AFHÄNGA. (Liksom människans lif är beroende af den naturliga värmen, så) anhenger Påfwens och heela hans Anhangs Lefwerne och Welstånd, vtaff then vpdichtade Skärszelden. Laurelius Påfv. anat. 494 (1663).
Spalt A 1460 band 1, 1898