ANHÄNGERI an1häŋeri4 l. 0104, n.
(enst.) förhållande(t) l. benägenhet(en) att vara (osjälfständig) anhängare; anhängarskap; partiväsen; med föraktlig bibetydelse. Jag hatar .. allt anhängeri. Hwasser V. skr. 1: 214 (1847). Anhängeri med hedendomen. Därs. 3: 99 (1857).
Spalt A 1462 band 1, 1898
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
