| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANKLAGA an3~kla2ga, äfv. aŋ3~ (a`nklaga Weste), v. -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr ANKLAG.
1) om handlingen att inför domstol l. annan laga myndighet påstå ngn vara skyldig till brott l. till laga beifrande anmäla en brottslig handling o. d.
a) med personobj.: kasta skulden på l. beskylla (ngn för ett brott o. d.) i syfte att uppnå (hans) bestraffande; åtala, tillvita. Anklaga någon för mord, stöld, försumlighet i tjänsten. (Clem. Larsson) bleff .. aff wår Profåss jn för wårt Regimentz råd, som en openbara manslagere (dvs. dråpare) förestelt och pinligen (dvs. kriminellt) anclagat. G. I:s reg. 13: 242 (1541) [jfr t. peinlich anklagen]. (Josef) bleff löngachteliga anklagat för hoor. Svart Är. 57 (1560). Konungh Erich lät honom ahnklaga: / Han hadhe förstrecht Hertigh Johann / Aff Konungens Peninger. Hund 349 (c. 1605). Then brotzlige (skall) angifwas och anklagas .. för en werldzligh rett. Laurelius i KOF II. 1: 168 (1659). Om någon sin Biskop och Förman, af afwund eller illwilia, falskeligen och obewijsligen beskyller och anklagar, .. skal then samme .. mista sitt Embete. Kyrkol. 24: 16 (1686). Sij, jagh .. finner .. ingen af the ogierningar medh thenna mannen, ther I anklagen honom före. Luk. 23: 14 (Bib. 1703; NT 1526: beclaghe). Vil ej målsäganden sielf anklaga tiufven för Rätta; käre tå then, som å Konungens vägnar kära äger. MB 40: 9 (Lag 1734). Är brottet groft; tå skal han i Hofrätten anklagas och dömas. UB 1: 5 (Därs.). Riksens Råd blefvo anklagade inför Riksens Ständer. Schönberg Bref 1: 281 (1778). Han ämnade formligen anklaga .. (henne) som bedragerska. Fryxell Ber. 10: 6 (1842). Han (dvs. Dante) anklagades .. för bedrägeri, utpressning (m. m.). Vising Dante 80 (1896). jfr: Våra bröders anklagare (NT 1526: beclaghare, Bib. 1703: åklagare) är nedkastad, han, som anklagade (NT 1526: beclaghadhe, Bib. 1703: åklagade) dem inför vår Gud dag och natt. Upp. 12: 10 (öfv. 1883). — särsk.
α) [jfr t. der angeklagte, holl. de aangeklaagde] i p. pf.: som gjorts till (l. är) föremål för (kriminellt) åtal; svarande i brottmål; vanl. i best. form användt ss. sbst. Then anklagede .. blifver stadt (dvs. ställd) till svars. RA 2: 177 (1567). En oväldug Aktor, som .. ställt sig på sin rätta plats, mitt emellan Angifvaren och den Anklagade. Törngrenska målet 509 (1802). Anklagad, ett ord, som i menighetens begrepp är nästan synonymt med skyldig. Læstadius Journ. 98 (1831). Svedelius i SAH 46: 341 (1870). jfr: Man kallas Anklagad för brott, Tilltalad för förbrytelser, Beskylld för förseelser. Westee (1842).
β) (†) med brottet angifvet gm sbst. styrdt af prep. om. På samme dagh wardt .. en Kon:ge M:ttz fogthe .. stältt och anclagett för rätthe vmm någre otilbörlige stycker. HSH 29: 188 (1562).
γ) (†) med predikativ, inledt af för. (Rabbi Nehemiah) anklagar Rabbi Zevi för en upprorisk man. Eneman 1: 49 (1711). Historien .. vet icke at framte något sporr, at et fremmande senningebud .. anklagat de högsta embetsmän .. för farliga och skadeliga män. Höpken 2: 36 (1746).
δ) (föga br.) åtföljdt af uttr. till lifvet, till döden, utmärkande att anklagelsen afser dödsstraff. Anklaga een til lijffuet. Lex. Linc. (1640, under accersio). Jag anklagas till döden för det aldraärligaste jag ännu har gjort i mitt lif. Thorild 2: 252 (1793). Med anledning häraf anklagades han till lifvet. Boëthius Schotte 55 (1894, 1898).
ε) (knappast br.) förbundet med inf. utan att. Lars Johansson anklagas hafwa .. ett pasquill låtit vthgåå emoth Kongl. placater. Schück Anteckn. 37 (i handl. af 1669).
b) (mindre br.) med sakobj.: åtala (en åtgärd l. ett uttalande af ngn). Actor (har) icke anfört någon den anklagade skriften åtföljande Gärning. Thorild 2: 248 (1793). — särsk.
α) (†) i p. pf. det anklagade, det hvarför ngn anklagas. Alltså och emedan det anklagade kunnat leda till Lättrognas retande. Thorild 2: 246 (1793).
β) (†) draga (en sak) för rätta, väcka käromål i (en rättssak). Landzhöffdingen (skall) .. låta saken anklaga. RARP 3: 100 (1638).
2) i allm. kasta skulden på l. beskylla (ngn för en svårare förseelse o. d.); klandra, tadla, anföra klagan öfver (ngn l. ngt). Om thet är nog at anklaga och bakdanta, tå blifwer ingen ärlig man fri. Spegel Pass. 261 (c. 1680). — särsk.
a) med personobj. Gudh tiltalar och anklagar altijdh siälen och icke the vtwärtes lemmarna. Muræus 1: 376 (1648); jfr 1. Voltaire anklagade .. (vid bikten) sig sjelf, och bekände at han ofta syndat af ambition. Björnståhl 2: 74 (1773). Anklaga ej himmelen, men dig sjelf, när du .. ömkas som en dåre eller föraktas som en bedragare. Wallin 2 Pred. 1: 222 (1817). Anklaga (för det som skett) icke min fosterdotter, / anklaga nornan. Tegnér 1: 84 (1825). Man skådar .. (adeln) anklaga konungen för våld och tyranni. Beskow i SAH 32: 80 (1859).
b) (nästan †) med (abstr.) sakobj., betecknande en förseelse l. egenskap, som göres till föremål för klagan l. klander. Anklaga ödets grymma fel. Nordenflycht QT 1745, s. 48. Jag ville, i mensklighetens namn, anklaga den hårdhet, som obarmhertigt utgjuter några fångna slägtingars blod. Lehnberg i 1 SAH 2: 145 (1787, 1802). Schröderheim införde behagen i den stil, hvars tröghet man förut anklagat. Rosenstein 1: 246 (c. 1795). Gynnare och vänner inom akademien, hvilkas ädelmod det icke tillkommer mig att anklaga. Tegnér 5: 146 (1818). Det smickrande och öfverdrifna deri (dvs. i Brinkmans dedikation) anstår ej mig att anklaga. Dens. 6: 370 (1843).
c) (föga br.) med annat sakobj. Det slags besynnerliga samhällsphilosophi, så anklagad i våra dagar, .. som påstås vilja .. omstörta grunderna till all närvarande ordning. Leopold 3: 138 (1798, 1816). Jag vågar förmoda, att man ej skall anklaga denna korta redogörelse för hvarken missförstånd eller opålitlighet. Dens. 6: 137 (1806).
d) bildl., med saksubj.; jfr 1. Samvetet, minnet anklagar människan. (Hedningarna) bewisa lagsens werck wara skrifwit i theras hiertan, ther theras samwet bär them witne, och theras tanckar, som sigh inbyrdes anklaga, eller ock vrsaka. Rom. 2: 15 (Bib. 1703; NT 1526: beclagha). Detta oupphörliga njutande, denna stojande glädje .. förmå de väl .. öfverrösta ditt samvetes anklagande? Lindegren 3: 123 (1807). Anklagande talar din synd med tusende tungor. Stagnelius 1: 8 (1817). Hågkomst af de framfarna dagar, / Som oss eldar och oss anklagar! Geijer I. 3: 293 (1818). (Det flydda årets) anklagande minnen. Wallin 1 Pred. 1: 107 (c. 1830). Väg ej mot de skulder, som oss anklaga, / Fader, din aga! Runeberg 4: 104 (1858). De obesvarade brefven ha inom kort börjat få .. en anklagande uppsyn. Nyblom M. Twain 2: 28 (1874).
Spalt A 1495 band 1, 1898