| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANMODANDE an3~mω2dande, n.; best. -et; pl. -en.
1) (†) till ANMODA 1 a: fordran, yrkande, anspråk, begäran. Edhart ochristeligha anmodande. Petreius Beskr. 2: 199 (1614). The Romares höghmodige anmodande. Schroderus Liv. 529 (1626). (Den skada), som them (dvs. sändebuden som skulle fordra Vikens återlämnande) til ewentyrs i Swerige måtte öfwer sådant anmodande wederfahras. Girs G. I 118 (c. 1630). Dette H. Churfl. Durchl. anmodandhe löper tvärt emot alla rijkzdagzbesluuth. Oxenst. brefv. 3: 459 (1633). — jfr TRIUMFS-ANMODANDE.
2) (föga br.) till ANMODA 1 d α: (höflig l. vänlig) begäran, uppmaning, uppdrag. Haffver jagh .. oppå H. K. M:tz nådige anmodande opläntt .. 5000 daler. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 119 (1616).
Spalt A 1559 band 2, 1898