| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANNVÄG an3~vä2g (a`nväg Weste), r. l. m.; best. -en.
(numera i sht i bygdemålsfärgad framställning) landt. eg.: andra leden l. riktningen; andra körningen, i sht i uttr. köra (i) annväg o. d., i fråga om den andra körningen l. plöjningen o. d., som sker i riktning på tvären l. snedt mot den första: tvära. (Under Juni) Snedes eller trädes i anväg. Salander Gårdsf. 21 (1727). Sneda åkren, eller som det kallas, kiöra i annan väg. Mentzer Åkerm. 32 (1727). Andra gången, eller som har i orten (dvs. i Östergötland) kallas, annan-väg kiöres emellan Pingst och Johannes dag. Broocman Hush. 2: 47 (1736). Så vida jorden redan första gången (dvs. gm första körningen) til sit rätta djup tilräckeligen är uplöst, (kan) man fritt .. köra anväg i starkaste sommar-torkan. J. Brauner i VetAH 10: 282 (1749). Et lass Hö är det minsta man för hvar Oxe bör hafva aflagt til Vårfoder i Åkerbruket, och förslår det knapt til anvägen, som straxt derpå bör köras, innan de komma på gräset. Dens. Tankar 41 (1756). I anväg (mind. br.) De retour, la seconde fois. Köra i anväg, biner. Weste (1807). Ahlman (1872). — Anm. Ordet synes tidigt hafva fattats ss. betydande andra gången; jfr språkprofvet från Broocman ofvan.
Spalt A 1644 band 2, 1898