| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANRIKA an3~ri2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
eg.: göra rik(are). — bergv., metall. o. tekn. medelst frånskiljande af värdelöst material l. tillsättande af nytt rikt sådant förbättra halten hos (en malm l. ett mineral); förbättra (en vätska l. en gas o. d.) gm att låta (den) komma i beröring med annat material o. därifrån upptaga värdefulla beståndsdelar; koncentrera. Anrika betyder, at med rika Tilslager bringa fattiga Skärstenar och Malmer til större halt; äfven at genom Concentrationssmältningar och Rostningar bringa ringhaltiga Skärstenar til mindre Volume och följackteligen til rikare halt. Rinman 1: 62 (1788). Den (en gång anrikade malmen) är ibland likafullt så fattig, at den .. bör .. ännu en gång concentreras, eller anrikas. Därs. Anrikning (af malmer) på våta vägen. Uppf. b. 4: 70 (1873). När vätskan (hvaraf koksalt skall vinnas) blifvit anrikad till ungefärligen 27 procents salthalt, öses hon in i kristalliseringsdammarna. Därs. 3: 209. Malmförande grus- och sandlager (hafva) ofta blifvit efter sin afsättning ytterligare anrikade genom inverkan af strömmande vatten, som ur dem bortvaskat en del ofyndiga korn och qvarlemnat företrädesvis de malmhaltiga. Wetterdal Grufbr. 38 (1878). Man kan .. göra (vatten-)gasen lysande genom anrikning medelst benzin, hvars ånga med lätthet absorberas af gasen. C. Dellwik i Tekn. tidskr. 1898, A. K. s. 33. Karbidutbytet blir litet, och karbiden måste anrikas från stora massor icke omsatt .. råmaterialblandning. J. Landin Därs. s. 5. — i allmännare anv.: göra rikare (på ett ämne o. d.). Jordens anrikning på en för växterna lätt tillgänglig fosforsyra .. är ett af grundvilkoren för .. ett rationelt åkerbruk. Tidskr. f. landtm. 1889, s. 741.
-PANNA~20. jfr ex. vid -SJUDNING. I saltsjuderierna nära Halle vid Saale svara mot hvarje anrikningspanna tre kristalliseringspannor. Uppf. b. 3: 215 (1873). —
-SJUDNING~20, för koncentrering. Utkristalliseringen, saltsjudningens senare afdelning, sker (i allm.) .. i samma panna, der anrikningssjudningen skett. Uppf. b. 3: 215 (1873). —
-VERK~2. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1872, s. 228. Af det (vid Sala grufva) uppfordrade berget gifver endast en tredjedel fyndigt gods, vaskmalm, som i ett s. k. anrikningsverk males till mjöl, hvilket .. vaskas. T. Holmberg i Läseb. f. folksk. 256 (1890). jfr MALM-ANRIKNINGSVERK.
B: ANRIK-SLAGG30~2. (anriks- Heinrich (1814)) [jfr t. anreicherschlacke] (numera föga br.) Anrikslagg .. är den, som faller vid råstens anrikande, eller vid concentrations-smältningen: innehåller gärna litet af godset, jemte något bly: är således qvick och måste, såsom beskickning, vid råsmältning nyttjas. Rinman 2: 704 (1789). —
-STEN~2. (numera knappast br.) Anriksten kallas den Skärsten, som en gång är anrikad, eller concentrerad. Rinman 1: 62 (1788). SAOB (1870).
Anm. till B. Då i alla påträffade ssgr af denna typ senare leden börjar med s, är det icke möjl. att afgöra, om ANRIK- l. ANRIKS- varit den urspr. formen.
Spalt A 1664 band 2, 1898