Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANRUSA an3~rɯ2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(mindre br.) rusa fram l. emot l. på, anstorma, framstorma. Nordberg 1: 687 (1740). Han .. lyftade en Sten .. at slå sin anrusande Fiende för hufvudet. Mörk Ad. 1: 88 (1742). Med trots anrusar nu Troernas hela / stat. Johansson Hom. Il. 16: 69 (1848). Den akterifrån anrusande ”störtsjön”. Säve Hafv. sag. 61 (1880). — Anm. Utom i p. pr. samt ss. vbalsbst. hellre RUSA AN.
Spalt A 1669 band 2, 1898