| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANRYCKA an3~ryk2a (a`nrycka Weste), v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
— Anm. Ordet är ej ovanligt i skrift o. mera vårdadt tal, men främmande för det lediga umgängesspråket; jfr Cederschiöld Skriftspr. 300 (1897).
1) rycka fram (mot); särsk. i fientligt syfte; framrycka (till närheten af ngt), framtåga, antåga.
a) om väpnad styrka l. om enskild person ss. ledare af en sådan: närma sig, antåga, vara i anmarsch (mot en fiende, mot ett mål, till en ort osv.). I det samma kommo 600 Saxiske Soldater anryckande. Nordberg 1: 161 (1740). När Fältmarskalk Gustaf Horn anrykte med 2500 man, retirerade sig de Danske. Lagerbring Hist. IV. 2: 30 (1778). Straxt vid första anryckandet. Kolmodin Liv. 3: 283 (1832). Klokt och varsamt anryckte truppen. Topelius Fält. 2: 77 (1856). Stadens .. borgare .. gingo .. den anryckande fienden till mötes. Därs. 4: 66 (1864). En snöstorm dolde de tvenne små svenska anfallskolonnernas anryckning. Oscar II Skr. 3: 295 (1868, 1888). Fienden anrycker mot vårt läger, mot hufvudstaden. SAOB (1870). Elden .. riktas .. mot terrängen bakom ställningen, för att hindra anryckandet af fiendens reserver. Ex.-regl. f. fältart. 1: 196 (1893). — i bild. Mången, som tyckte, att anryckningen till högre och indrägtigare embeten gick alltför långsamt på oppositionsvägen. Livijn Skr. 2: 118 (1831); jfr AVANCEMANG.
b) bildl.: (snabbt) närma sig, nalkas. I dag (dvs. första adventssöndagen), då den nya tiden anrycker, hemlighetsfull ännu och sluten. Wallin 1 Pred. 1: 2 (c. 1830). Solen sönk och natten anryckte med den skyndsamhet, som i dessa sydliga verldstrakter är vanlig. Palmblad Nov. 2: 10 (1841). När franska revolutionen anryckte med stormsteg. Beskow i SAH 32: 80 (1859). Stilla och förtröstansfullt afbidande den anryckande ålderdomen. B. E. Hildebrand i SAH 41: 145 (1866).
2) [jfr holl. aangeruckt, t. angerückt] mil. om kolonner o. d., eg.: rycka ihop l. samman; intaga ställning med minskade afstånd (luckor) mellan truppafdelningar o. män; jfr ANSLUTA. Ex.-regl. f. kav. 1766, s. 86. Colonners anryckning til têten. Regl. f. kav. 1795, II. 1: 161. Anfall i anryckta kolonner, med en fjerdedels sqvadronsfronts afstånd emellan afdelningarna, hafva i sednare tider funnit varma anhängare. Hazelius Förel. 1: 271 (1839). Lucka är: i öppen kolonn, Sqvadrons front och lucka, mellan främsta ledens framfötter; i sluten kolonn, Tropps front, och i anryckt kolonn, 1 aln, från eftergående Sqvadronschefs hästhufvud till föregående Sqvadrons andra leds kruppor. Ex.-regl. f. kav. 1864, s. 109. Vid uppslutning från flankmarsch anrycka ej tropparne. Ex.-regl. f. kav. 1879, s. 29. Kanonerna stanna, sedan de anryckt till têten. Ex.-regl. f. fältart. 1893, 1: 96. — (numera mindre br.) i p. pf. om skyttelinje: ansluten. (Skyttelinjen) kallas öppen, då två eller tre steg af fronten anslås för hvarje skytt, samt sluten eller anryckt, då skyttarna hafva mycket små mellanrum mellan hvarandra. C. O. Nordensvan i NF 14: 1363 (1890).
Spalt A 1669 band 2, 1898