| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSPELNING an3~spe2lniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg. — särsk. till 2: (mer l. mindre förtäckt) hänsyftning l. häntydning (på ngn l. ngt); antydning; jfr ALLUSION. Livijn S. skr. 2: 242 (1834). Utskottet ville .. alldeles icke begripa anspelningen på ”de mellankommande omständigheterna”. Palmblad Norge 331 (1846). Hemlighetsfulla anspelningar, som ingen förstod. Topelius Vint. I. 1: 274 (1859, 1880). (Dalbergs anteckningar innehålla) endast tvetydiga anspelningar, som ingenting afgöra. Odhner G. III 1: 518 (1885). Försäljarne utbjödo sina varor under skämtsamma anspelningar. Heidenstam End. 60 (1889). — Anm. På inflytande från FÖRESPEGLING beror sannol. det ngn gg för anspelning förekommande anspegling (jfr C. Säve hos Stephens Oldnorth. run. monum. 2: 827 (1868), Linder Regl. 189 (1886)). Dessa bref .. äro uppfyllda med .. anspeglingar på Sverige och tilldragelser i Gamla Verlden. Gosselman Sjöm. 1: 87 (1839). Carlén Bull. 1: 34 (1847). Anspeglingar på dåvarande tidsförhållanden. Brunius Sk. k. 475 (1850).
Spalt A 1760 band 2, 1900