Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANSPIKA, v.; p. pf. -at.
Etymologi
[jfr nt. anspikern, holl. aanspijkeren; se AN, adv. II 1, o. SPIKA]
(†) spika (ngt) fast (på l. vid ngt); uppspika. Jag fan opå Slottsporten .. anspikat en klossa (dvs. en padda). Dahlberg Dagb. 108 (1657).

 

Spalt A 1760 band 2, 1900

Webbansvarig