Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANSPRÅNG an3~sproŋ2 (ànnsprå´nng Almqvist), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[efter t. ansprung; jfr ANSPRINGANDE; se AN, adv. III 1, o. SPRÅNG]
(mindre br.) språng som man företager i syfte att få fart o. (gm farten) kraft att öfvervinna ett hinder l. nå ett mål; anlopp, ansats, sats. Deleen (1836, under ansprung). Ansprång .. ansats, då man vill springa fort. Dalin (1850). (Kapplöpningshästen) Brown Princess .. saktade i ansprånget. SD(L) 1898, nr 173, s. 6. tonk. om den uppstötta pianohammarens rörelse, innan den träffar strängen. Hammarens ansprång .. blir större (på ett engelskt) än på ett tyskt instrument. Läsn. uti mus. ämnen 4: 57 (1829).

 

Spalt A 1766 band 2, 1900

Webbansvarig