ANSTIFTAN an3~stif2tan (a`nstiftan Weste), r. l. f. (m. l. f. Lind (1749)).
vbalsbst. till ANSTIFTA. — särsk. till 2 a, i sht [jfr t. auf jemandes anstiften] i uttr. på någons anstiftan l. på anstiftan af någon. Menandes thet haffva varit skeedt genom Hollendernes anstifftan. RP 3: 76 (1633). Gudröd dräpte på .. (Åsas) anstiftan sin broder Halfdan. Geijer II. 2: 28 (1832). Vejenterne började krig på anstiftan af Tarquinius. Cavallin (1875). — (†) Denna oredan kom ifrån hans (dvs. Leczinskys) anstifftan. Nordberg 1: 292 (1740). Enligt sin broders anstiftan. Atterbom Minnen 358 (1818). — särsk.
a) jur. Anstiftan af förfalskningsbrott. Anstiftan till brott anses .. städse hafva egt rum under försvårande omständighet, då anstiftaren stått i förhållande af husbonde till den, som utfört brottet. A. Winroth i NF 9: 1006 (1885).
b) (mindre br.) konkretare. Det är en anstiftan af honom. Lindfors (1815). (Fransmännen) vädrade öfverallt, der deras fördel skadades, en intrig, en anstiftan å hans (dvs. Bismarcks) sida. SD(L) 1898, nr 348, s. 2.
Spalt A 1778 band 2, 1900
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
