Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANTVARDNING an3t~va2rdniŋ, äfv. ~var2d-niŋ (jfr under ANTVARDA, v.1), stundom 040, r. l. f.
Ordformer
(-uarningh M. O. Stiernbielke (1594) hos Rääf Ydre 3: 400. -varning Dahlman Redd. 3 (1772). -worningh G. I:s reg. 3: 349 (1526))
Etymologi
[fsv. andvardhning]
(numera knappast br.) vbalsbst. till ANTVARDA, v.1 Traditio .. Antwardning, lefwerering. Lex. Linc. (1640). Lind (1749). Lindfors (1815). Lundell (1893). — konkretare, i sådana förb. som hafva l. l. bekomma osv. i (sin) antvardning, hafva åt sig öfverlåten, hafva i förvar l. i sin vård; hafva l. få osv. dispositionsrätten l. befälet osv. öfver (ngt l. ngn). G. I:s reg. 3: 349 (1526). The pen- (ninga)r tu haffwer j antwardning. Därs. 15: 459 (1543). Peer Bagge (skall) tage alt wårt krigsfolck som medh honom äre beskedde (dvs. beordrade) .. vthi sin andtwardningh och befalningh. HSH 38: 93 (1590). Regillus .., then Skepzflåttan hadhe vthi antwardning bekommit. Schroderus Liv. 588 (1626). RP 4: 93 (1634). Hafva något i antvardning, etwas in seiner Verwahrung haben. Lind (1749). Sahlstedt (1773). Helenius (1838).

 

Spalt A 1929 band 2, 1900

Webbansvarig