| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANTYDA an3~ty2da (a`ntyda Weste), v. -er, -tydde, -tydt, -tydd. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE.
eg.: göra (ngt) begripligt för (ngn).
1) [jfr nt. den krig andüen; jfr äfv. fr. signifier] (numera knappast br.) i sht kansl. (officiellt l. offentligen) tillkännagifva l. kungöra (ngt) för (den l. dem det vederbör), meddela (ngn ngt); notificera, underrätta; i pass. ofta med personsubj. Är Wår Nådige willje och befallning, det I denna Wår Förordning alla Stifter och Academier i Wårt Rike antyden och kundgiören. Nordberg 1: 694 (i skrifvelse från K. XII till rådet 1706). Ifrån Hennes Maij:t inkommo tvenne Hofjunkare, hvilka antydde Ridderskapet ock Adelen, at Hennes Maij:ts nådiga villja är, det Ridderskapet ock Adelen komma i morgon kl. 8 up uti predikan på Slåttet. 2 RARP I. 1: 53 (1719). Der någor af Hof-Rätten ifrån lifvet dömt (dvs. dömd), vil anklaga samma Hof-Rätt, .. bör .. honom förut antydas, at i fall han skulle finnas .. framkomma med .. obevisliga klagomål .. han har at undergå et exemplariskt corporalt straf. Abrahamsson 686 (1726; efter handl. fr. 1703). Jag kommer Herre, Er Roms Hälsning at antyda. Knöppel Regulus 7 (1742). Ständerne (borde) på nytt om resan antydas. Celsius E. XIV 42 (1774). — (†) närmande sig bet.: erbjuda. (Lyckan) måste stundom lyda / Ädla dygdens lag och bud, / Och dess folk sin tienst antyda. Nordenflycht QT 1745, s. 75.
2) [jfr t. es wurde ihm angedeutet sofort die stadt zu verlassen, äfvensom motsv. anv. i nt.] (numera föga br.) i sht kansl. (i kraft af myndighet) förständiga l. ålägga l. befalla l. tillsäga (ngn att göra ngt); stundom närmande sig bet.: anmoda, uppmana, ombedja; i pass. ofta med personsubj. Humbla 289 (1740). Auctorer och Förläggare .. varda härmedelst vänligen antydde, at .. til liquid och afhämtande af berörde förlager hos mig sig infinna. SP 1779, s. 328. Hans Maj:t hade .. genom Nådigt Bref antydt General-Directeuren .. af Acrel at draga försorg om verkställigheten (af liköppningen). Prot. 30 Mars 1792, s. 2. Den 17 Martii f. m. komma tvänne Kejserl. Härolder att, på vanligt sätt under pukor och trumpetter, å alla Stadens torg och platser antyda samteliga Storfurstendömets Ständer, att samma dag i Domkyrkan bivista Hans Kejserl. Maj:ts Hyllning. SPF 1809, s. 17. En stämning, hvarigenom Luther antyddes att .. infinna sig i Rom, för att stå till ansvar för sina villomeningar. Ekelund N. hist. 1: 30 (1833, 1839). Det blef honom antydt att lemna staden. SAOB (1870). Philipson antyddes att ofördröjligen lemna Stockholm. Lagus Kellgren 245 (1884). — [jfr t. einem eine strafe andeuten] med sakobj.: ålägga. Han antydde honom arrest. Lind (1749). Jag ärnar .. antyda honom påpasslighet hädanefter. Crusenstolpe Mor. 6: 93 (1844). Adlercreutz .. fick konungens befallning att antyda Mörner fångenskap. Därs. 543.
3) [jfr motsv. anv. i t.] indirekt o. icke med uttryckliga ord (äfv. bl. gm tecken l. åtbörder o. d.) låta förstå, gifva en vink om; flyktigt l. i förbigående l. i korthet l. summariskt (om-) nämna; (gm ord l. bild) gifva en svag l. ofullständig l. skisserad föreställning (en ”aning”; se d. o. 2 b) om l. ett ofullkomligt uttryck åt (ngt). Han antydde, att han visste åtskilligt mera om saken. Såsom vi nyss l. ofvan (i korthet) hafva antydt. Hos Pindarus är liknelsen endast kort och liksom i förbigående antydd, den förekommer endast i utkast. Tegnér 3: 514 (1816). Hvad jag blott kunnat ana, mena och antyda, har du ljusligen och ända till förträfflighet uttryckt. Wallin i Tegnérs ppr 91 (1817). Jag har varit nödsakad att mera antyda än utveckla mina tankar. Tegnér 5: 345 (1824). (Jag har) blott kunnat antyda, ej beskrifva (dessa) storverk. Geijer I. 2: 280 (1844). Öfverstepresten (framställde) .. spörsmålen, hvarpå guden (dvs. gudabilden) genom nickningar och rörelser antydde svaren. Palmblad Fornk. 1: 394 (1844). Fredenstjerna namngifver några och tjugu personer, men antyder, att de voro ännu flera. Svedelius i SAH 55: 60 (1879). Luftens afståndsförtoningar voro blott svagt antydda (på taflan). Rydberg Vap. 139 (1891). Kejsar Kvangsu skall hafva haft för afsikt att fly till brittiska legationen, men det antyddes för honom, att han där icke vore välkommen. SvD 1900, nr 30, s. 1. Det felande (i handskriften) har i aftrycket antydts med lika många punkter som de saknade bokstäfverna antagligen varit. Geete Den vises sten 14 (1900). — abs. Jag kan nu i hvarjehanda delar blott antyda, der jag förr behöfde förklara och bevisa. Rydqvist i SAH 12: 457 (1827). — (†) med obj. o. inf. (Kalypso) förestälte (dvs. skildrade) omsider den sidste Stormen, som Neptunus emot honom (dvs. Odysseus) vpväckte .. villiandes derigenom antyda (dvs. låta påskina) honom vara förgången uti samma Skieppz-brått. Ehrenadler Tel. 20 (1723; fr. faire entendre). — särsk.
a) (mindre br.) intr., med prep. på: häntyda l. hänvisa l. peka på. Det kan vara tillräckligt att endast antyda på tidsförhållandena såsom orsaken. Lundgren Mål. 3: 183 (1873).
b) med saksubj. Profetior och förebilder kunde endast dunkelt antyda hvad först vid tidens fullbordan skulle i dagen framträda, såsom en ögonskenlig verklighet. Franzén Pred. 2: 22 (1842). Litteraturhistorien .. måste .. till hufvuddragen antyda författarpersonligheternas allmänna utveckling. Lysander Rom. litt. 9 (1858). Den för interjektionernas rätta bruk så viktiga betoningen kan ju skriften blott till en del antyda, men ej återgifva. Cederschiöld Skriftspr. 112 (1897). — abs. Förkortningar och antydande tecken. Atterbom Minnest. 2: 254 (1849). (Ett orakelsvars förtjänst låg enl. Heraklit) i att endast ”antyda, utan att hvarken yppa eller förhemliga” Lysander Faust 124 (1875). För att gifva ett åtminstone antydande svar på dessa frågor. F. v. Schéele i Sv. tidskr. 1894, s. 452. — (föga br.) med indirekt obj. jämte sakobj. Then vise Skaparen har Stiernorna intet til then ändan skapat, at the oss igenom sitt stånd på then eller then Himmelska Orten, vår lycka- eller olycksfällen antyda skola. Humbla 86 (1740).
4) [eg. utvidgad anv. af 3] med saksubj.: utgöra tecken till l. för (ngt). — särsk.
a) [jfr t. seine worte deuteten nichts weniger als gehorsam an] tyda på l. vittna om l. tala för (ngt), göra (ngt) sannolikt; tyckas bevisa (tillvaron l. befintligheten af ngt l. hurudan ngn l. ngt är osv.), låta ana; utvisa. Allt antydde, att ett upprörande brott blifvit begånget. Anlag till lungsot antydes af ett missbildadt bröst, lång hals, framstående axlar. Hartman Husläk. 226 (1828). Dessa tvister antydde mycken oro i sinnena. Fryxell Ber. 9: 84 (1841). Det skarpa draget öfver .. läpparna antydde en oryggelig beslutsamhet. Topelius Fält. 2: 71 (1856). Anordningar, hvilka antyda en icke vanlig statsmannablick. Beskow K. XII 2: 1 (1868). Företeelser, som antydde tillvaron af ett i tysthet jäsande missnöje. Carlson Hist. 6: 130 (1881). Hela hans uppträdande och hållning antydde en person tillhörande medelklassen. Hillman Sp. nov. 6 (1896). — (mindre br.) intr., med prep. på: tyda på, peka i riktning mot. En så stor uppoffring för en så svag betalare antydde på djupare planer. Wieselgren Sv:s sk. litt. 4: 521 (1848). Enhvar (uppmanas) att angifva personer, om hvilka man förnummit någonting .. på hexeri antydande. Rydberg Magi 119 (1865).
b) (föga br.) med. utvisa lämpligheten af, indicera (ett visst läkemedel l. en viss behandling); jfr ANGIFVA 1 d α. Åderlåtning är blott då antydd, när .. flera tecken till fullblodighet visa sig. Hartman Husläk. 48 (1828).
c) (föga br.) beteckna, symbolisera, vara symbol för (ett begrepp, en egenskap o. d.). Under romerska hedendomen antydde påfågeln odödligheten; en sinnebild, hvilken de förste christne upptogo. Brunius Gotl. k. 3: 87 (1866).
d) (föga br.) refl.: röja sig, dunkelt visa sig, låta ana sig. Med det högre .. förstås (här) .. hvad som antyder sig, såsom en verldsordning utom den synliga. Wallin 2 Pred. 1: 120 (c. 1830). Hvad härnere i ljud antyder sig, eller i siffror, / Eller i handens streck, derofvan är skrifvet med stjernor. Franzén Skald. 7: 252 (1832).
5) [utveckladt ur 3] utgöra (ett svagt) spår af l. ansats till (ngt); i sht naturv. i fråga om förkrympt) organ o. d. Refbenen hvilka (hos groddjuren) stundom blott antydas genom små broskbihang. Brehm III. 1: 139 (1876). — i sht i p. pf.: svagt markerad l. föga märkbar; naturv. i ytterst ringa mån utvecklad, rudimentär. Det hvita skimret af snön .. satte oss i stånd att urskilja .. de svagt antydda fåror, som vi visste vara .. hjulspåren. Nyblom Hum. 191 (1874, 1883). De båda mellersta stjertpennorna (hos paradisfåglarna) äro ofta utomordentligt förlängda och deras fan endast antydt. C. R. Sundström i NF 12: 737 (1888). Den högt ansatte tummen (hos vargen) eger utbildad klo och en antydd ansvällning. E. Hemberg i Bih. t. VetAH 23, afd. 4, nr 4, s. 15 (1897).
Spalt A 1929 band 2, 1900