Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
APPROBABEL ap1rωba4bel, äfv. -ro- l. -rå-, adj. -ble, -bla. adv. -T.
som kan approberas. De allra flesta (korna som gåfvos i betalning) voro knappt approbabla. Svahn Öfverligg. 132 (1885). — särsk.: som förtjänar betygsgraden approbatur. Han är knappt approbabel i något ämne. En approbabel kria. De ämnen, i hvilka blott approbabla insigter eftersträfvas. E. F. Gustrin i Ped. blad 1875, s. 175.
Spalt A 2038 band 2, 1901