Publicerad 1901   Lämna synpunkter
APYRIT ap1yri4t, r.; best. -en.
Etymologi
[bildadt af gr. ἀ privativum o. πῦρ, eld (jfr FYR), med den i ämnesnamn vanliga ändelsen -it]
I. [af t. apyrit, bildadt af tysken Hausmann med hänsyftning på ämnets egenskap att vara osmältbart för blåsröret; jfr eng. o. fr. apyrite] miner. De blodröda (turmalinvarieteterna kallas) apyrit. A. Sjögren i NF 16: 1025 (1892).
II. [namnet, bildadt 1890 af uppfinnaren, J. V. Skoglund, afser denna krutsorts egenskap att vid skottlossning ej lämna minsta flamma] tekn. namn på en (i Sverige först framställd) sort af röksvagt bomullskrut. 1892 fastställdes apyrit för eldhandvapen i Sverige, men numera användes den ej. Vid artilleriet deremot nyttjas sådan, men af annan kornstorlek (”kanonapyrit”). H. W. Westin i NF 19 (1895). Röksvagt krut, såsom nobelkrut, .. apyrit, cordit, normalkrut med flera. SFS 1897, nr 102, s. 2. — jfr KANON-APYRIT.
Ssgr: (II) APYRIT-LABORATORIUM103~000200 l. ~010200. Apyritlaboratoriet å Marieberg. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 10. —
(II) -PATRON~02, r. SFS 1892, Bih. nr 5, s. 10.

 

Spalt A 2059 band 2, 1901

Webbansvarig