| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARGA ar3ja2, v. -ade; o. ARGAS ar3jas2, v. dep. -ades. —
I. ARGA.
1) [fsv. argha; jfr ä. d. arge, mnt. argen] (†) tillfoga skada, angripa, göra (ilskna) anfall (på), förgripa sig (på).
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] tr. Förbiudendis våra fogoter .. att the .. her vincentz eller hans .. tijänere i någre måtte hindre(,) platza (dvs. oroa) eller arga til gotz eller personer. G. I:s reg. 5: 142 (1528).
b) [jfr motsv. anv. i ä. d.] intr. med prep. på l. uppå. Wtlænst folk Som paa richet altiid argha oc fegdhe wilia. G. I:s reg. 1: 156 (1523). At .. hedningarna på ön Creta .. låge i håret och argade på hwar andra til thet wersta. Swedberg Sver. ol. 31 (1710). — jfr ARGA IN (UP)PÅ.
2) (†) med prep. på: gräla på, fara ut mot, häftigt klandra (ngn). En annan likar och behagar en annar rett af ett annat slag. Får therföre intet olåtas och arga på mig, at jag icke äter alt thet honom lyster med sådant begär som han. Swedberg Ungd. 462 (1709). Skulle han (dvs. den med mina skrifter missnöjde) ther med (dvs. med min ursäkt) ei wara til fredz, vtan arga på mig til thet wersta. Dens. Sabb.-ro Förmäle § 5 (1710). Dens. Dödst. 524 (1711).
3) [jfr sv. dial. arga, reta (Noreen Ordl. öfv. dalm. (1882)), estl.-sv. dial. arg, ä. d. arge, nor. arga, holl. argen] (föga br. utom i särsk. förb.) göra arg (se d. o. 5), reta. F. Nycander i Dagen 1900, nr 301, s. 1. — [jfr estl.-sv. dial. arg se, refl.: vara ond] refl.: förargas, blifva retad. Bönderna skulle nog arga sig. Forsslund Skog 63 (1896).
II. [fsv. arghas, förargas, taga anstöt; jfr sv. dial. argas, retas, blifva sämre (Rietz), nor. argast, blifva retad l. arg] (numera bl. i vissa trakter i bygdemålsfärgadt tal) ARGAS, förargas, förbittras (på l. öfver ngn l. ngt), blifva ond; gräla, kifvas. Der desse (köpmän) icke bettaltte bleffve, skulle dhe andre köpmän här udi staden der uttöffver argas. Oxenst. brefv. 5: 178 (1622). Alle wilja hata andra, träta på andra, argas på andra. Swedberg Dödst. 44 (1711). Hon visste ingenting roligare, än när pojkarna ”argades” för hennes skull. Agrell På landsb. 24 (1887).
Särskilda förbindelser.
ARGA TILL SIG10 4 0. (hvard., mindre br.) till I 3: reta upp sig, ”ilskna till”.
ARGA UPP l. OPP10 4. (hvard., mindre br.) till I 3: reta upp. Lemnom våra herrar att arga upp hvarandra med sina kärlekshistorier. Lidforss DQ 2: 130 (1892).
ARGA UPP l. OPP SIG10 4 0. (hvard., mindre br.) till I 3: reta upp sig. Holmgren Riddar Ulf 2: 17 (1896). Den hetlefrade .. gubben hade synbarligen argat upp sig i hög grad. Adelsköld Dagsv. 2: 130 (1899).
Spalt A 2213 band 2, 1901