Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARKIPELAG ar1kipela4g l. ar1ɟi-, äfv. 01— (archipela´g (med) ch som kh Weste), r. l. m. (m. Weste, Tegnér 2: 214 (1829), Lundell) ((†) n. Ekeberg Ostind. r. 83 (1773)); best. -en; pl. (i bet. 2) -er. Anm. I ä. tid användes den lat. formen archipelagus. Lenæus Hübner Geogr. 12 (1726).
Etymologi
[jfr d. arkipelag, ä. fr. archipélague, t. archipelagus, eng. archipelago, ä. äfv. -pelage (alla med såväl bet. 1 som 2), af it. arcipelago, uppvisadt från 1200-talet ss. namn på Egeiska hafvet, af it. arci-, af gr. ἀρχι– (se ARKI-), o. it. pelago, af lat. pelagus, af gr. πέλαγος (se PELAGISK). Ordet synes vara en nybildning i italienskan som haft till utgångspunkt det mlat. namnet Egeopelagus, Agiopelagus, af gr. αἰγαιοπέλαγος, αἰγαῖον πέλαγος; jfr Murray]
1) i best. form ss. egennamn: Arkipelagen l. (med öfvergång till 2) (den) Grekiska arkipelagen, (det af öar uppfyllda) Egeiska hafvet (mellan Mindre Asien, Turkiet o. Grekland); äfv. om själfva öflocken. Öarne i Archipelagen. Björnståhl Resa 5: 20 (1776). Archipelagens öar. Stenhammar (o. Palmblad) Geogr. 1: 20 (1829). Den stora betydelsen af den grekiska arkipelagen för kulturens utveckling i den grekiska forntiden. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 210 (1891).
2) af öar uppfylldt l. örikt haf l. vatten; vanl. med tanken i främsta rummet fäst på öarna: övärld, öflock (med tillhörande sund o. d.); jfr SKÄRGÅRD. Et archipelag af oräkneliga klippor och skär. Ekeberg Ostind. r. 83 (1773). En samling af flera öar och holmar benämnes ö-flock, archipelag, archipel. Palmblad Geogr. 17 (1835, 1851). Den Ostindiska Archipelagens farvatten och öar. Skogman Eug. 2: 170 (1855). Största ögrupperna äro i söder Ålands, Åbo och Ekenäs arkipelager. Topelius i Finland 7 (1893). Sjöröfvares förekomst i en archipelag. Schwerin Kustfolks sjödugl. 17 (1900). — mer l. mindre bildl. Hvar våg i den arkipelagen / är af ljus, och ren och blank som dagen, / och af guld hvar ö. Tegnér 2: 482 (1825; med afs. på himlen). Rom är en archipelag, se! båtarne gunga på Corson. B. E. Malmström 6: 304 (1846; med syftning på en öfversvämning). Himlen hänger .. / Liksom en ocean i skyn / Med gnistrande arkipelager. Strandberg 3: 216 (1854).
Anm. I ä. tid förekommer äfv. formen arkipel (archipel) (— ∪ — J. G. Oxenstierna 4: 102 (1815)) [efter t. o. fr. archipel]. Denna form användes dels i bet. 1 (utan artikel: i Archipel. Hasselquist Resa 19 (1749)), dels i bet. 2 (Bohman Vettern 1: 165 (1834), Palmblad Geogr. 17 (1835, 1851; se under 2)), jämväl i bild (En Arkipel af stjernor öfver stjernor. J. G. Oxenstierna 4: 102 (1815)).
Ssgr: (2) ARKIPELAG-BILDNING1003~20. —
(1) -VIN~2. Berlin Farm. 1: 698 (1849).

 

Spalt A 2248 band 2, 1901

Webbansvarig