Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARMOASIN ar1mωasi4n l. -moa- l. -måa- l. ARMOASÄNG -säŋ4 (armåasäng Konv.-lex. (1856), G. Dalin (1871)), numera sällan ARMOSIN -mω- l. -mo- l. -må- (armosi´n Weste; jfr Manderström Rimlex. 142 (1779), där ordet är upptaget bland ord som rimma med fin) l. ARMESIN -me-, n. l. r. (n. Stiernman Com. 2: 561 (1648), Weste; m. G. Dalin (1871)); best. -et, ss r. -en; pl. (om olika sorter) -er.
(numera föga br.) benämning på ett visst (l. vissa) slags taftartadt tyg. Armesin Florentinischt .. eller Inländscht swart eller Coleur. Stiernman Com. 2: 561 (1648). Armoisin. Af detta Sidentyg kommer mycket från Ostindien. Det varder tilvärkat på åtskilliga ställen uti Italien; i Avignon efven ock, dock sämre och til bättre pris. Könsberg Handelsvar. 5 (1768). Dubbla och halfva Armosiden. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Armoisin, ett tunnt och lätt fodertaft .. Det tunnaste, half Armoisin kalladt, fås från Avignon. Synnerberg (1815). Almström Handelsvar. 489 (1845). Nisbeth Handelslex. (1870). — jfr HALF-ARMOASIN.
Spalt A 2332 band 2, 1901