Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARNIKA arni3ka2 l. 040, äfv. a3rnika2 l. 400, stundom ar3nika2 l. 400 (a`rnika Weste; arnĭca Ekbohrn Främ. ord (1878) samt ss. lat. släktnamn Krok o. Almquist Sv. flora 1: 37 (1883, 1888). arnīca NF (1876) samt ss. lat. släktnamn Wahlenberg Fl. sv. 1122 (1826, 1833), Neuman Sv. flora 22 (1901)), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. o. eng. arnica, fr. arnica, arnique; af nylat. arnica af ovisst ursprung. Ordet har förklarats dels ss. en förvridning af växtnamnet Aronicum, som själf antagits vara en ombildning af Doronicum (jfr Martin Pflanzennamen d. deutschen flora (1851)), dels ss. en förvanskning af ptarmica (gr. πταρμικά, nysmedel, l. πταρμική, nysört, till πταίρειν, nysa), hvilken senare tydning har ett sakligt stöd däri, att arnika i åtskilliga språk benämnes med uttr. som äro likartade med de anf. grekiska; jfr NYSBLAD, d. nyseblomme, snustobaksblomst, tobaksurt, nor. snusblad, tobaksoleje, t. dial. schnupftabacksbleum, fr. le tabac des Vosges, la bétoine-tabac, fr. dial. herba à étragni, nysört, sp. tabaco de montaña, äfvensom uppgiften hos Hoffberg Växtr. 328 (1768, 1792), att ”Smålands bönder röka örtb(l)aden (af Arnica montana) som Tobak och blanda pulfret i snus, deraf de nysa som af Prustrot”. Jfr Nemnich Naturg. 1: 463 (1793)]
farmak. växten Arnica montana Lin., hästfibla (beträffande öfriga synonymer se d. o.); i sht koll. l. ss. ämnesnamn för att beteckna ngn af de båda af denna växts blommor o. rot framställda officinella drogerna. Linné Västg. 15 (1747). Arnika. Arnicæ Flores. Florman Pharm. 7 (1809). Arnican verkar stimulerande, svettdrifvande, urindrifvande. Berlin Farm. 1: 106 (1849). Arnika användes mycket i homöopatisk medicin. Svedberg Farmakopé 84 (1889). Uhr Insaml. af med.-växter 13 (1889). Invärtes gaf jag arnica. Bolle Sårläk. 40 (1890).
Ssgr: ARNIKA-BLOMMA030~, äfv. 300~20. särsk. i pl. om drogen. Pontin Sockenapot. 281 (1816). Sv. farm. 118 (1901). —
-BLOMSTER~20. (mindre br.) Fristedt Org. pharmakologi 21 (1873). Rosendahl Farmakogn. 428 (1897). —
-DROG~2. i sht i pl. I chemiskt hänseende öfverensstämma Arnicadrogerna qualitative; .. qvantitative äro de olika. Fristedt Org. pharmakologi 21 (1873). —
-DROPPAR~20, pl. Sv. farm. 323 (1901). —
-FLUGA~20. benämning på den till familjen Muscidæ (flugor) hörande insekten Trypeta arnicivora Löw. (förr kallad Musca Arnicæ Lin.). Arnikaflugan lägger sina larver i (hästfiblans) blombotten. Svedberg Farmakopé 84 (1889). —
-ROT~2. särsk. om drogen. Aschoff Läkem. pröfn. 23 (1831). Berlin Farm. 1: 105 (1849). —
-TÉ~2.
1) drogen arnikablommor.
2) af den i 1 nämnda drogen o. kokhett vatten beredd dryck. Pontin Sockenapot. 281 (1816). —
-TINKTUR~02. af drogen arnikablommor o. sprit tillredd tinktur. Arnicatinktur är ett af allmänheten ofta anlitadt yttre medel mot följderna af kontusioner. O. T. Sandahl i NF 1: 1104 (1876). Agrell 1 Sthm 31 (1892). —
-VADD~2. med arnikatinktur indränkt vadd. Bolle Sårläk. 71 (1890). —
-ÖRT~2. Schulthess (1885).

 

Spalt A 2337 band 2, 1901

Webbansvarig