Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARRANGÖR ar1aŋʃö4r, stundom -anʃ-, l. -æ4r, m.||ig.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af fr. arrangeur, hvilket dock ej förekommer i den i sv. vanligaste bet. 2]
person som arrangerar. Berndtson (1881). — särsk.
1) motsv. ARRANGERA 2. tonk. Schulthess (1885).
2) motsv. ARRANGERA 3: tillställare. Enligt tillkännagifvande af arrangörerna har den till i morgon utsatta lustresan inställts. Den treflige arrangören. (1849, 1862; boktitel). Hans skicklighet som arrangör vid danser och dylikt var väl känd och värderad. Strindberg Hems. 141 (1887). — jfr BAL-, FEST-ARRANGÖR m. fl.
Ssgr: ARRANGÖRS-, äfv. ARRANGÖR-ANLAG103~02. —
-FÖRMÅGA~020. Arrangörsförmåga hos ledarne af arbetet. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1874, s. 56.

 

Spalt A 2347 band 2, 1901

Webbansvarig