Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ARRESTANT ar1estan4t l. -äs-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.; denna med hänsyn till ordets form af aktivt part. oregelbundna passiva bet. torde hafva uppstått i holl.] arresterad person.
a) (numera mindre br.) person som tagits i fängsligt förvar; jfr ARREST 2, 3. Dhe 2 Arestanter, som H. Capt. L. hafver hos sigh, dhem kan I förordna Majoren och dhe andra dhervarande Officerare af partiet at döma af medh krigsrätt. Carl XII Bref 327 (1704). Alla arrestanter varda snygge och under behörig Vakt til och från Krigs-Rätten förde. Regl. f. inf. 1751, s. 500. Nehrman Pr. cr. 118 (1759). Druckna arrestanter. Mentzer Ant. öfv. fäng. 40 (1872). — (†) Du är min arrestant: tibi custodiam denuntio. Lindfors (1815).
b) (numera föga br.) i allmännare anv.: fånge; jfr ARREST 4 a. Wieselgren Sv. fäng. 135 (cit. fr. 1676). En hoper arrestanter och lifs-fångar. Nordberg 1: 284 (1740). Arrestanter, som arbeta i smedjan. Gynther Förf. 1: 416 (1851). — jfr KVINNFOLKS-, LIFSTIDS-, SMEDJE-ARRESTANT.
c) mil. person som undergår arreststraff; jfr ARREST 4 b. (Befälhafvaren för kasernvakten) visiterar arrestanten och tillser att han ej medhafver penningar, bränvin, snus, tobak .. eller något hvarmed han kan skada sig. Tj.-regl. 1858, 1: 321. Tj.-regl. 1889, s. 123. — jfr EXPEKTANT-ARRESTANT.
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] handel. person som sökt l. utverkat kvarstad l. arrest. Ekbohrn Främ. ord (1878).
-BEVAKNING~020. särsk. konkret: personal till bevakning af arrestanter. Tj.-regl. 1858, 2: 32. C. O. Nordensvan Handb. 1: 455 (1882, 1890). —
-POST~2. mil. post utsatt för att bevaka arrestanter. Publ. handl. 5: 3149 (1751). Tj.-regl. 1858, 2: 32. Lundell (1893). —
-RAPPORT~02. mil. rapport innehållande redogörelse för arresterade personer; jfr följ. SFS 1892, nr 62, s. 32. —
-RULLA~20. (förr) i sht mil. förteckning öfver samtliga på ngt ställe arresterade personer; jfr -LISTA. Almqvist (1842). Kindblad (1867). —
-RUM~2. (arrestante- Wieselgren Sv. fäng. 217 (cit. fr. c. 1780)) jfr ARREST-RUM. Sthms stadsord. 2: 367 (1714). Tj.-regl. 1858, 2: 23.
B (†): ARRESTANTE-HVALF, -RUM, se A.
Spalt A 2359 band 2, 1902