Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ARSCHIN arʃi4n (arschīn G. Dalin), r. (f. Europæus (1852), G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er l. =.
Etymologi
[jfr fin. ars(s)ina, af ryska arʃin, jfr äfv. bulg. o. serb. arʃin, af turk. arʃen, arʃūn, ariʃ, pers. araʃ, arʃ, enl. Vullers Lex. pers. att sammanställa med sanskr. aratni, arm, äfv. aln o. sannol. etymol. identiskt med d. o.; jfr t. arschine, eng. arscheen]
benämning på ett ryskt (äfv. i Finl., dock numera bl. inom krigsväsendet användt) längdmått motsv. 0,711 meter; rysk aln; äfv. om motsv. turkiskt o. persiskt längdmått. Ryscht Lärefft aff Lijngarn Arschiner 100. Stiernman Com. 2: 545 (1648). SPF 1855, s. 188. 50 Ryska arschin. Forssell i SAH 58: 315 (1882).
Ssg: A: ARSCHIN-MÅTT03~2. (arschins-) ryskt alnmått. SPF 1833, s. 435.
B: ARSCHINS-MÅTT, se A.

 

Spalt A 2368 band 2, 1902

Webbansvarig