| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ARTIST artis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Anm. Fastän uppvisadt i ett (enstaka) ex. redan fr. c. 1585, där det måhända snarast beror på inflytande från holl. l. it., torde ordet dock kunna sägas först under senare hälften af 1700-talet hafva kommit till eg. anv. hos oss. Det saknas i Spegels o. Swedbergs förteckningar öfver främmande ord o. är ännu hos Sahlstedt icke upptaget vare sig i ordböckerna af 1757 o. 1773 l. i Dict. pseud. (1769). Lindfors (1815) synes vara den förste lexikograf som anför det.
1) person som har utöfvande af skön konst (i egentligaste mening, dvs. ngn af de bildande konsterna l. musik) till sitt yrke l. som i utöfningen af dylik konst nått en högre grad af fulländning; konstidkare; konstnär. (G. I) war .. sielff en artist ther wthj (dvs. i musiken) både thil at siunga och spela. Brahe Kr. 2 (c. 1585); jfr anm. ofvan. Man reser .. ärestoder .. åt Philosophen, åt Artisten, åt Poeten. SP 1779, s. 366. Houdon tyckte han icke så fullkomlig artist som Sergel. C. A. Ehrensvärd 1 (1782). Ingen blifver stor artist, utan att vara född med bildningsgåfva (dvs. fantasi) och snille. Rosenstein 3: 39 (1796). Artisternas .. retliga slägte. Beskow Vandr. 2: 280 (1834). Det .. gästfria huset .. var ett kärt tillhåll .. för artister. De Geer Minnen 1: 2 (1892). — särsk.
a) ss. speciell beteckning för utöfvare af bildande konst, i sht målare. En skicklig Artist hade åtagit sig att måla Gleims och Jacobis portraiter. SP 1809, nr 17, s. 3. En öfvad Artist .. önskar .. få lemna undervisning i Ritkonsten. DA 1824, nr 8, s. 15. Berg violgrå, luftblå toner, / ljusa ängar, mörka vassar, / rökar bort från stora staden — / allt åt en artist här passar. Gellerstedt Efters. 40 (1891).
b) i mer l. mindre utvidgad anv.
α) [efter motsv. anv. i fr.; jfr motsv. anv. i t. o. eng.] ss. beteckning för person som uppträder offentligt på scen o. d.; urspr. om skådespelare l. sångare; sedan äfv. (ofta, i sht förr, med ironisk anstrykning) om utöfvare af andra ”konster”, t. ex. atleter osv. Scenisk artist. Artist i den högre magien. Artist .. Efter det nya Fransyska språkbruket bemärker detta ord egentligen en Dramatisk Konstidkare, en Skådespelare. Conv.-lex. (1821). Flera af kongl. teaterns första artister den tiden. Blanche Bild. 3: 148 (1864). Å dess (dvs. etablissemanget National’s i Köpenhamn) kafé får man efter förmiddagsrepetitionen se dessa ”artister” i hundratals olika brancher, hvilka vinter som sommar roa .. invånare och resande. Hedenstierna Fru W. 158 (1890). jfr: (A:) ”Jag är artist”. (B:) .. ”i hvad genre? på något instrument? eller på kungliga Teatern? eller .. på sten?” Wetterbergh Fyra sign. 311 (1843). jfr äfv.: Gränsen är icke bestämdt afgjord, hvarest språkbruket upphör att begagna detta ord (dvs. ”artist”) för utöfvare af konster. Hvarje sådan, som, då han utför sin sak i lägre eller plumpare stil, icke får namnet Artist, bekommer det, deremot, så fort han lyfter sin konstutöfning till en viss höjd; hans konst må i sig sjelf vara hvilken som helst. Almqvist (1842). — jfr CIRKUS-, SCEN-, VARIETÉ-ARTIST m. fl.
β) (mindre br.) omfattande äfv. vitterhetsidkare, i sht med hänsyn till fulländning i fråga om formens konstnärliga utarbetning. Bremer Grann. 2: 152 (1837). Dikten (dvs. Wallins sång i anledning af G. III:s ärestods aftäckande) syntes (Leopold) vara af en sann artist och blott sakna de stora ingifvelser, som skulle upplyfta det till första rangen i denna konst. Ljunggren SAHist. 1: 252 (1886; i referat af ett utlåtande af Leopold fr. 1808). (Den italienske författaren) d’Annunzio är artist ända till fingerspetsen, men man kan anmärka, att han ej är alldeles fri från manér. Wirsén i PT 1900, nr 64 A, s. 3.
γ) om utöfvare af praktiskt yrke o. d. som inlägger en viss konstnärlighet i sin yrkesutöfning, i sht om hårfrisör, modist o. d. Din kock är en verklig artist i sitt yrke. D. Melanderhjelm Præs. i VetA 1782, s. 28 (om urmakare); jfr δ. K. Lilljebjörn 17 (1862; om hårfrisör). jfr BEKLÄDNADS-, HÅR-, KOSTYM-ARTIST m. fl. — oeg. o. skämts.: virtuos. Han är rent af en artist i att ljuga. En artist i svordom. Nyblom M. Twain 1: 173 (1873).
δ) (†) om tekniker utan afs. på konstskicklighet. Koksalt, sot, horn, och mångfaldige flera smörjor, som mindre förfarne artister föreskrifva (ss. tillsatser för stålbränning). Rinman Jernförädl. 248 (1772).
2) [efter mlat. artista, person som egnar sig åt studiet af artes liberales, dvs. humanistiska vetenskaper; jfr mnl. artist(e), ä. eng. artist samt fr. artiste, span. artista i liknande bet.] (i fråga om utländska medeltida förh., föga br.) om medlem af humanistisk fakultet vid universitet. År .. 1347 omtalas mag. Conradus de Svecia såsom ombud hos påfven .. för artisternas fakultet .. i en tvist med den teologiska. Hollander Sv. undervisn. hist. 1: 61 (1884).
-HAND~2. En lättare och elegantare artisthand. G. Göthe i SD(L) 1894, nr 18, s. 5. SDS 1898, nr 168, s. 1. —
(jfr 1 a) -HATT~2. Den unge gentlemannen var iklädd en slokig artisthatt med en röd tuppfjeder uti. Landberg I öknar 66 (1881). —
-HÅR~2. långt, yfvigt hår sådant artister bruka bära. Han har .. yfvigt blondt artisthår. Nordensvan Skuggsp. 154 (1884). —
-LIF~2. Röda rummet. Skildringar ur artist- och författarelifvet. Strindberg (1879; boktitel). Wirsén i PT 1898, nr 281 A, s. 3. —
-LOCK~2, r. vanl. i pl.; jfr -HÅR. Den gamla generationens långa artistlockar. Lundegård Prom. 1: 68 (1893). —
-MÄSSIG~20. —
-NAMN~2. namn hvarunder ngn uppträder som konstnär. Almati, artistnamn för Alma Adèle Fich .., operasångerska. A. Lindgren i NF 19: 181 (1895). —
-NATUR~02. —
(1 a) -SKRIN~2. skrin för förvaring af färger, penslar o. d.; målarskrin. Artistskrin med inrede samt med och utan tillbehör. GHT 1895, nr 288, s. 1. —
-SLARF~2, m. Hjalmar Mörner .. är typen för den genialiske, hjärtegoda artistslarfven. Nordensvan Sv. k. 132 (1892). W. Söderhjelm i Ord o. bild 1897, s. 4. —
-VÄSEN~20 l. -VÄSENDE~200. —
-ÄMNE~20. person som har anlag att blifva konstnär. Det nya artistämnet. Nordensvan Sv. k. 259 (1892). —
Spalt A 2433 band 2, 1902