| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ASFALT as3~fal2t l. 40, stundom 04 (àssfállt Dalin; i vers ∪ — Lucidor Hel. R 2 b (1671), J. G. Oxenstierna 4: 351 (1815), Fröding N. dikter 114 (1894)), r. l. m. (m. Meurman (1846), Dalin (1850), Lundell); best. -en; pl. (om olika slag) -er. Anm. I ä. tid förekomma äfv. de lat. formerna asphaltus o: asphaltum. Forsius Min. 16 (c. 1613). Bromell Bergart. 16 (1730). Wallerius Min. 195 (1747).
1) ett i naturen förekommande svart l. svartbrunt, fettglänsande, ogenomskinligt, vid vanlig temperatur hårdt o. skört mineral af organiskt ursprung, hvilket hufvudsakligen utgör en blandning af flere olika, delvis syrsatta, kolväten; jordbeck, svart jordharts, asfaltbeck; ofta kalladt naturlig (jfr under 3) l. egentlig asfalt; äfv. om ämnen af liknande sammansättning med mjuk l. halfflytande konsistens; jfr BECK 3, BERG-BECK, -HARTS o. -TJÄRA, BITUMEN, JUDE-BECK. Syrisk, mexikansk asfalt. Lät (dvs. låt) fylla all tin Kropp full med Asphaltens Kåda, / Med Balsam, Myrrho, Nard ok Alöe. Lucidor Hel. R 2 b (1671; syftande på balsamering). Af .. (det rena bergbecket) eller den sega Bergoljan lärer Asphalten vara tillredd, hvarmed Egypterne balsamerade sina Lik, som nu kallas Mumier. Cronstedt Min. 136 (1758). Palmblad Palæst. 15 (1823). Asphalt, Bitumen Judaicum eller Judenbeck kallas ett svart, stenkol till utseendet temmeligen liknande ämne. Berzelius Kemi 5: 1170 (1828). Asphalt användes till beläggning af trottoarer och gator, såsom täckningsämne på tak, till vattentätt kitt, svarta fernissor, o. s. v. A. Erdmann Min. 573 (1860). I Sverige saknas ej .. asfalt, ehuru den blott finnes i små kvantiteter såsom impregnation i vissa mineral och bergarter. Svenonius Stenriket 128 (1888). Asfalt från olika fyndorter, är vanligen väsendtligt olika sammansatt, med stor skilnad i egenskaper. Ekenberg (o. Landin) 34 (1888). Stave Palest. 147 (1893). jfr: Bergbeck är antingen Europæiskt, eller Asiatiskt. Det förra får i synnerhet heta Bitumen .., och det senare Asphalt. Rinman 1: 121 (1788). — jfr PISSASFALT m. fl.
2) af stenkolstjära (l. vissa andra tjärsorter) framställd produkt som liknar det under 1 nämnda ämnet; stenkolsbeck, asfaltbeck; ofta (jfr under 4) kallad konstgjord asfalt. Liedbeck Kem. tekn. 664 (1867). AHB 83: 22 (1873). Den (vid destillering af stenkolstjära) efter den tunga tjäroljans fråndistillering i retorten qvarstannande asfalten användes .. till stenläggning samt .. till beredande af asfaltfernissor o. d. Uppf. b. 5: 351 (1874). Konstgjord asfalt .. är sämre än den naturliga. Rebau Naturh. 3: 41 (1879). Ett 10 mm. tjockt lager af isoleringsmassa, bestående af konstgjord asfalt, tillsatt med mastix. Arbetsbeskr. f. uppför. af univ.-bibl. i Lund 5 (1902).
3) handel., tekn. = -STEN; ofta kallad rå (äfv. naturlig) asfalt; jfr JORD-, RÅ-ASFALT. Tekn. tidskr. 1873, s. 112. Cronquist 64 (1878). Ekenberg (o. Landin) 34 (1888).
4) om vissa i sht till beläggning af gator o. d. använda (asfalthaltiga) ämnen l. produkter; dels om pulveriserad (o. hopstampad) asfaltsten (ofta kallad komprimerad asfalt), dels om en massa som numera vanl. åstadkommes gm sammansmältning af asfaltmastix med rent jordbeck samt sand l. grus o. d.; äfv. om en af stenkolstjära, bergtjära l. beck osv. jämte kalksten, krita l. sand o. d. framställd liknande produkt (ofta kallad konstgjord asfalt). Dalin 1: 146 (1850). Asfalten torkar .. vida hastigare än sten- och träläggning. Tekn. tidskr. 1873, s. 141. Ekenberg (o. Landin) 36 (1888). Där bullret af körtrafiken anses orsaka alltför stora obehag, användes beläggning af asfalt eller träkubb. 2 Uppf. b. 1: 493 (1898). jfr GJUT-, JÄRN-, MASTIX-, STAMP-ASFALT. — [jfr motsv. anv. i eng o. fr.] oeg. för asfaltgator o. d. Nattflanörer från Berlins asfalt. Fröding N. dikt. 114 (1894).
5) mål. om en viss af jordbeck framställd mörkbrun färg. Hela mannen verkade som cinnober och asfalt, hans lif-färger. Strindberg I vårbrytn. 1: 33 (1881). Den mörkbruna färg, som heter asfalt, med en mustig ton påminnande om tjära. Nordensvan Konsth. 297 (1900).
Anm. Af asfalt har gm efterbildning af fr. asphaltène bildats asfalten104, benämning på den fasta substans som kvarstår efter upphettning af jordbeck i oljebad. Almström Kem. tekn. 2: 323 (1845). Tekn. tidskr. 1873, s. 111.
-BECK~2.
2) = ASFALT 2. Cronquist 69 (1878). En mur af gråsten, som fogstrykes med cement eller asfaltbeck. Juhlin-Dannfelt 128 (1886). J. Ohlsson i Tekn. tidskr. 1896, A. A. s. 89. —
(4) -BELÄGGA~020. i sht i p. pf. Det asfaltbelagda golfvet. AB 1889, nr 283, s. 2. På de asfaltbelagda gatorna rulla ekipagen nästan ljudlöst fram. Torpson Eur. 1: 60 (1895). —
(4) -BELÄGGNING ~020. (asfalts- AHB 83: 22 (1873)) särsk. konkret; jfr -LÄGGNING. Tekn. tidskr. 1873, s. 113. Arbetsbeskr. f. uppför. af univ.-bibl. i Lund 5 (1902). —
(jfr 4) -BETONG~02, äfv. -BETON~02. blandning af groft sönderslagen sten med asfaltmastix. Tekn. tidskr. 1873, s. 140. På fuktiga ställen är god Asfaltbeton ett varaktigt beläggningsmedel. Ekenberg (o. Landin) 36 (1888). —
(1, 2) -BRUK~2. med asfalt försatt murbruk. Anstrykning (af grundmurarna) med tjära, asfaltbruk eller oljefärg. AHB 83: 45 (1873). —
(1, 2) -FERNISSA~020. jfr -LACK. SFS 1857, nr 38, s. 3. Asfaltfernissa, en brunsvart, till bestrykning af metall, trä, sten m. m. lämplig fernissa, äfven kallad japanesisk svärta, erhålles genom att lösa asfalt i sin lika mängd terpentinolja eller bensin. NF (1876). 2 Uppf. b. 1: 533 (1898). —
(1, 2) -FILT~2. SFS 1857, nr 58, s. 2. Asfaltfilt beredes af affallet vid spinnerier, dränkes med tjära och användes till taktäckning. Rothstein Byggn. 240 (1875). I. Petersson i Tekn. tidskr. 1900, A. B. s. 135. —
(jfr 5) -FÄRG~2. Uppf. b. 1: 623 (1873). A. Björkman i Tekn. tidskr. 1901, Afd. f. väg- o. vattenb. k., s. 31. —
(4) -GATA~20. med asfalt belagd gata. Tekn. tidskr. 1873, s. 112. Asfaltgatan har den jämnaste och behagligaste yta någon beläggning kan erbjuda. O. Fröman i NF 5: 941 (1882). —
-GRUFVA~20.
(4) -KAKA~20. (asfalts- Almström Kem. tekn. 2: 323 (1845)) i kakform gjutet stycke af asfaltmastix; jfr -BRÖD. FFS 1886, nr 32, s. 62. Tekn. tidskr. 1896, A. A. s. 237. — (jfr 1—3) -KITT~2. = -MASTIX. NF (1876). H. Sjögren Min. 187 (1880). Ekenberg (o. Landin) 35 (1888). —
(jfr 4) -KOKNING~20. Från och med den 1 augusti inträder, som bekant, förbud mot asfaltkokning å hufvudstadens gator och öppna platser. PT 1901, nr 174 A, s. 3. —
(1, 2) -LACK~2. = -FERNISSA. J. D. Leufvenmark i AHB 39: 46 (1870). Törner Glas- o. porslinsmåln. 22 (1895). —
-LAGER~20, n. särsk.
1) till 1. På ön Trinidads vestkust .. ligger den s. k. Beck- eller Asfaltsjön, som utgör jordens största kända Asfaltlager. Ekenberg (o. Landin) 34 (1888).
-LIK~2, adj. särsk. till 1. En behaglig asfaltlik lukt. Bruzelius Sv. fornlemn. 1: 71 (1853). —
-LUKT~2. —
(4) -LÄGGARE~200. person som belägger gata o. d. med asfalt; jfr -ARBETARE. Schulthess (1885). Berger Där ute 73 (1901). —
(4) -LÄGGNING~20. = -BELÄGGNING; särsk. konkret. Tekn. tidskr. 1873, s. 112. Asfaltläggning har äfven begagnats å saluplatser och åkarestationer (i Sthm). O. Fröman i Stockholm 2: 272 (1897). —
-MASSA~20. (asfalts- Almström)
2) till 4. Almström Kem. tekn. 2: 323 (1845). Tekn. tidskr. 1873, s. 112. — (jfr 1—3) -MASTIX~20. (asfalts- Ekenberg (o. Landin) 166 (1889)) produkt som vanl. framställes gm nedsmältning af jordbeck l. bergtjära med pulveriserad asfaltsten; jfr -CEMENT, -KAKA, -KITT. FFS 1872, nr 5, s. 44. Konstgjord asfaltmastix, bestående af stenkolsbeck blandadt med krita eller kalk och sand eller grus (har) hittills mest blifvit använd i Sverige till asfaltläggningar. Cronquist 69 (1878). 2 Uppf. b. 1: 497 (1898). —
(1, 2) -PAPP~2. (asfalts- Tidn. f. lev. 1900, nr 18, s. 1) med smältande asfalt (äfv. med tjära) indränkt papp. Munksjö pappersbruk .. tillverkar .. asfaltpapp för taktäckning m. m. Ill. Sv. 1: 246 (1866, 1882). Förhydningspapp .. Förekommer äfven impregneradt med tjära, och får då ofta benämningen ”asfaltpapp”. Ekenberg (o. Landin) 329 (1890). —
(1, 2) -PAPPER~20. med smält asfalt på båda sidor öfverdraget papper. Asfaltpapper .. användes såsom vattentätt omslag, beläggning af fuktiga väggar, isolering af elektriska ledningar etc. Ekenberg (o. Landin) 36 (1888). —
-PAPP-TAK—1~2 l. ~20. Tidn. f. lev. 1892, nr 26, s. 2. J. Ohlsson i Tekn. tidskr. 1896, A. A. s. 86. —
-PULVER~20.
(1) -SJÖ~2. Ekenberg (o. Landin) 34 (1888; se under -LAGER). Svenonius Stenriket 128 (1888). jfr: Greker och Romare kallade .. (Döda hafvet) asphalt-sjön. Nyström Bibl. ordb. 348 (1868). —
-SPIK~2. för fästande af asfaltpapp afsedd spik; pappspik. Priskatal. nr 16 fr. A. Christiernsson 371 (1900). —
(1) -STEN~2. med asfalt l. bergtjära genomdränkt l. impregnerad kalksten (äfv. sandsten l. dolomit); jfr ASFALT 3. Tekn. tidskr. 1873, s. 112. Till körbanor använder man numera uteslutande pulveriserad asfaltsten. 2 Uppf. b. 1: 497 (1898). —
(4) -STRYKA~20. i sht i p. pf.; jfr -BESTRYKA. Samtliga murar (äro) asfaltstrukna å båda sidor. P. A. Lindahl i Tekn. tidskr. 1899, A. B. s. 3. —
(4) -STRYKNING~20. konkret. För tillredningen af en asfaltstrykning sönderstötes asfalten i små stycken, hvilka smältas i fria luften vid måttlig värme i ett kärl af gjutjern. AHB 12: 54 (1890). —
-TAKLACK~20 l. ~02. Det s. k. asfalt-taklacket består af dåligt värmeledande materialer, såsom cement, krita o. d., förenade genom ej torkande elastiska ämnen. AHB 83: 26 (1873). —
(1, 2) -TAKPAPP~20 l. ~02. jfr -PAPP. SFS 1886, Bih. nr 78, s. 32. Tidn. f. lev. 1902, nr 11, s. 2. —
(1, 2) -TJÄRA~20. AHB 83: 23 (1873). Asfalttjäran har .. en olägenhet, en enda: den ramsvarta färgen. J. Ohlsson i Tekn. tidskr. 1896, A. A. s. 89. —
(4) -TÄCKA~20. i sht i p. pf. Inom hufvudfästningen hafva förrådshvalfven kring midteltornet blifvit .. asfalttäckta. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 11.
B (föga br.): ASFALTS-BELÄGGNING, -KAKA, -MASSA, -MASTIX, -PAPP, se A.
Spalt A 2455 band 2, 1902