Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ASIMUTAL as1imɯta4l l. 01—, äfv. a1s-, l. -mu-, l. AZIMUTAL at1s-.
Etymologi
[jfr eng. azimuthal, t. o. fr. azimutal, nylat. azimuthalis]
(föga br.) adj. till föreg. Dessas (dvs. de tvenne punkternas) azimuthala vinkelafstånd. Cronstrand Astr. 1: 114 (1840).
Ssgr: ASIMUTAL- l. AZIMUTAL-CIRKEL1003~ l. 0103~20. = ASIMUT-CIRKEL. Rålamb 4: 4 (1690). Kjellin Astr. 11 (1822). Jungberg (1873). —
-KOMPASS~02. = ASIMUT-KOMPASS. M. Strömer Præs. i VetA 1756, s. 18. Jungberg (1873). —
-KVADRANT~02. astr. förr användt instrument, bestående bl. a. af en graderad fjärdedels cirkel-limb, för finnandet af en himlakropps asimut; jfr -CIRKEL. Bredman Astr. 49 (1845). —
-LINJE. (†) = -CIRKEL. Hiärne 2 Anl. 98 (1702). —
-SOLUR~02 l. ~20. solur hvars gnomon är vinkelrät mot horisontalplanet. Jungberg (1873). —
-VARIATION~0002. = ASIMUT-VARIATION. Cronstrand Astr. 2: 124 (1843). —
-VINKEL~20. = ASIMUT-VINKEL. D. Melanderhjelm Præs. i VetA 1782, s. 23.

 

Spalt A 2464 band 2, 1902

Webbansvarig