| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ASKIDIE aʃi4die l. -ski4-, äfv. 0302, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
I. [benämningen föranledd af djurens form] zool. individ (l. art l. släkte) hörande till den ordning af manteldjuren som utmärkes (bl. a.) däraf, att manteln endast vid mun- o. kloaköppningarna är fastvuxen med djurets inre mjuka hud o. att dessa öppningar ej äro diametralt motsatta hvarandra (ss. hos salpdjuren); i sht i pl. ss. sammanfattande benämning på ifrågavarande ordning; jfr SJÖ-PUNG, SPRUTARE. En del, de s. k. enkla Ascidierna, äro temligen stora och antingen alldeles isolerade, såsom de egentliga Sjöpungarne (Ascidia) .., eller ock förenade genom knoppalstrande utskott … Andra, de sammansatta Ascidierna, äro små och förenade till gelélika massor. Thorell Zool. 2: 321, 322 (1865). En mängd enkla askidier förekomma vid vår vestkust. Tullberg Djurr. 262 (1885). — jfr STJÄRN-, SVANS-ASKIDIE.
Spalt A 2491 band 2, 1902