Publicerad 1903   Lämna synpunkter
ASSIGNATOR as1iŋna3tor2, äfv. -inja3t- l. -ign- l. —40, m.||(ig.); best. -n, äfv. -en -atω4ren l. 01— l. a3toren2; pl. -er -atω4rer l. 01—.
Etymologi
[jfr t. assignator, af lat. assignator, vbalsbst. till assignare (se följ.); jfr äfv. eng. assignor, fr. assigneur]
(knappast br.) jur. o. handel. = ASSIGNANT 1. Nisbeth Handelslex. (1866, under assignant). G. Dalin (1871).

 

Spalt A 2517 band 2, 1903

Webbansvarig