Publicerad 1903   Lämna synpunkter
ASSURADÖR as1ɯradö4r l. as1u- l. -œ4r, äfv. 01—, l. ASSYRADÖR -sy- (ássyradö´r Almqvist, assyradö´r Dalin), m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(asseuradeur Risingh Kiöph. 110 (1669), Sahlstedt (1769))
Etymologi
[af holl. assuradeur, som utgör en af ä. holl. asseureur (se ASSURÖR) beroende förfranskning af (ett äfvenledes i holl. förek.) asseuradoor, hvilket är bildadt af det från fr. lånade verbet assureeren (se ASSURERA) med det spanska suffix som återfinnes i motsv. sp. sbst. asegurador (se ASSEKURADÖR)]
försäkringsgifvare. Assuradör, söök (dvs. se) Försäkrare. Sjöl. 1667, Reg. Dalin Arg. 1: 126 (1733, 1754). Private Assuradeurer. Zetterstén Handelshist. 1: 63 (1769, 1777). För Assuradörers räkning (försäljas): 20 Fat sjöskadadt .. Socker. DA 1824, nr 100, s. 4. Laglig rättighet att af fartygets assuradörer utkräfva hela försäkringssumman. J. F. Lagerholm i Försäkr.-fören. tidskr. 1879, s. 40. — jfr PRIVAT-ASSURADÖR samt REASSURADÖR.

 

Spalt A 2531 band 2, 1903

Webbansvarig