Publicerad 1903 Lämna synpunkter ASSURÖR as1ɯrö4r l. as1u- l. -œ4r l. ASSYRÖR -sy- (assyröhr G. Dalin (1871)), m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er. Etymologi [jfr t. assureur, äfvensom ä. holl. asseureur, eng. assuror, assurer, af fr. assureur, till assurer (se ASSURERA)] (föga br.) assuradör. Lind (1749, under dispatschiren). Spalt A 2534 band 2, 1903 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se