Publicerad 1903   Lämna synpunkter
ASSYRIER asy4rier, stundom 0302 (assy´rier Weste), äfv. (i sg. mindre br.) ASSYRER asy4rer, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(-rier G. I:s reg. 5: 172 (1528), Syr. 48: 24 (Bib. 1541), Rudbeck Atl. 1: 775 (1679), Holmberg 1: 1119 (1795; sg.), K. F. Johansson i Ymer 1900, s. 359 (men s. 371: assyrerna); jfr assurierne (pl. best.) Corvin Styrm. 32 (1756). — -rer Rudbeck Atl. 2: 381 (1689; pl.), Möller (1745, under assyrien; sg.), Uppf. b. 1: 414 (1873; pl.), Loftman Hosea 12 (1896; sg.); jfr assurer (sg.) Geisler Vitt. 383 (c. 1710))
Etymologi
[jfr d. assyrer, t. assyrer; se för öfr. ASSYRISK]
inföding l. inbyggare (af semitisk ras) i det forna, vid mellersta delen af floden Tigris belägna konungariket Assyrien. G. I:s reg. 5: 172 (1528). 2 Kon. 19: 35 (Bib. 1541). Jag menar, att dhe Assyrier hafwa funnit på Bookstäfwerna. Rudbeck Atl. 1: 835 (1679). Assyriernas skrift är en bland de älsta vi känna i verlden. E. H. Tegnér i UVTF 12: 31 (1875). Möjligt är, att babylonier och assyrer .. endast utgjort en härskande semitisk aristokrati, under det att folkets hufvudmassa varit af annan — sumerisk — börd. Schück Världslitt. II. 1: 31 (1901).

 

Spalt A 2534 band 2, 1903

Webbansvarig