Publicerad 1903   Lämna synpunkter
ATTESTANT at1estan4t l. -äs-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. attestant, af fr. attestant, p. pr. till attester (se ATTESTERA)]
(föga br.) person som (attesterar l.) attesterat (ngt). Ad. prot. 1789, s. 552. NF (1876).

 

Spalt A 2637 band 2, 1903

Webbansvarig