| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
ATTISK at4isk, adj.; adv. -T.
som har afseende på l. hör till l. är utmärkande för (i sht det forntida) Attika l. det gamla Aten, dess invånare l. språk osv.; jfr ATENSK, ATENIENSISK. Kringer (dvs. flink, snabb) i munn som Attiska Bij’t (dvs. Xenofon). Runius Dud. 3: 9 (c. 1710). Then Attiska vältaligheten. Wennerdahl Lex. myth. 92 (1748). Aristofanes .. ägde .. en sann komisk styrka och attisk elegans. Norrmann Eschenburg 1: 207 (1817). Din sångmö gick till hyddan som till borgen / I prydlig drägt, profilen attiskt sträng. Wirsén N. dikt. 144 (1880) [jfr grekisk profil]. Verba contracta hafva i presens aktivi optativus på –ην (den s. k. attiska optativen). Sillén Löfstedt Gr. gram. 49 (1885). Den turkiska offensiven måste .. fortsättas in på den attiska halfön. Krigs VAT 1897, s. 314. (Lukianos’) dialoger äro den attiska komedien i en ny gestalt. Schück Världslitt. 1: 640 (1900). jfr FORN-, GAMMAL-, NY-, O-, UTOM-ATTISK. — särsk. i uttr.
a) den attiska dialekten; jfr ATTICISM 2, ATTISKA. Sommelius Gr. gram. 35 (1759). Om bruket af bestämd artikel i attiska dialekten. Rusén (1859; titel). K. F. Johansson i Språkv. sällsk. i Ups. förh. 1885—88, s. 11.
b) byggn.: attisk bas, kolonnbas bestående af två gm en mellanliggande hålkäl o. två plattor åtskilda rundstafvar l. vulster af hvilka den undre är högre o. skjuter längre ut än den öfre. Sturtzenbecher Ing.-lex. Plansch 2 (1805). Södra sidoingången (å Lunds domkyrka) prydes med två rundstafvar mellan hörnsprång. Baserne äro Attiska. Brunius Metr. 54 (1854). Hildebrand Kyrkl. k. 12 (1875). Kolonnbasen är s. k. attisk (först använd i joniska stilen) med hörnblad. Wrangel Konststil. 20 (1897).
c) (numera knappast br.) byggn.: attisk ordning l. stil, benämning på en i Attika uppkommen modifikation af den joniska kolonnordningen, hufvudsakligen karakteriserad af attisk bas, högre o. mera utskjutande bolster o. voluter å kapitälet samt frånvaron af tandsnitt å kransgesimsen. Attisk ordning. Sydow Lübke Arkit. hist. 92 (1871). jfr: Attiska Orden .. är en låg orden. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805).
d) [jfr t. attisches salz, eng. attic salt, fr. sel attique; jfr äfv. lat. lepore tinctos attico sales narrat (Martialis)] attiskt salt, fin o. urban, men på samma gång skarp o. träffande satir(isk kvickhet); fint skämt (i attisk stil); jfr SALT. Dalin Vitt. II. 6: 20 (1736). I hans (dvs. E. Benzelius’) skrifart regerade det Attiska Saltet, den Laconiska kortheten. Därs. I. 3: 170 (1744). Sturzen-Becker S. arb. 1: 182 (1861). En liten nypa attiskt salt, / Som här och där du strör, / Ger saft och färg åt hvar gestalt, / Då du är porträttör. Snoilsky 5: 199 (1895, 1897).
Spalt A 2640 band 2, 1903