| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
AUGMENT augmän4t, äfv. a͡ωg-, stundom (utan diftongisering) a1ɯg- l. a1ug- l. a1ɯg- l. a1ug-, n.; best. -et; pl. = l. -er. Anm. I ä. tid användes ordet äfv. med lat. böjning i bet. II. Sommelius Gr. gram. 30, 36 (1759). Faxe Lange Gr. gram. 46 (1826). Löfstedt Gr. gram. 54 (1868). Ännu är denna form den vanliga i de i den gr. grammatiken använda förb. augmentum syllabicum o. augmentum temporale.
I. [jfr nylat. augmentum salarii, löneförhöjning (Campe (1813, under augment))] (numera bl. kam., föga br. utom i bet. 2, 3) tillökning (på) l. påökning l. fyllnad l. hjälp (i lön, afkastning af egendom o. d.). Den, som rider eller Rustar allenast för Räntan af et Skatte-Hemman, skal åtniuta 1/4 Hemman til Augment. Stadg. ang. landtmil. 1: 496 (1685). Åt Apologisten (har) blifvit uppå Kongl. Staten årligen uppfördt 29 Daler Sölf:mt och till augment har han bekommit af djeknepenningarne 150 D:r kopp:mt. Leinberg Skolv. 1: 271 (1688). Backhagården i Broby, itt 1/2 crone, som är anslagit till .. Leuthnanten Cammel, till fördeel eller augment. Växiö domk. akt. 1694, nr 625. Ett och samma augments heman kan ligga till fyllnad under flere Rusthåll; och har ej hela hemanets ränta behöfts till augment, är öfverskottet antingen på annat håll indeldt, eller Kronan bespardt. Rabenius Kam. § 237 (1825, 1832). — särsk. konkret:
1) (förr) lönetillskott, -tillägg, -bidrag. M. Dureel i HSH 31: 399 (1675). Sedermera blef bifallit, at .. Commissarien Hässelgren jämte dess fulla lön (skulle erhålla) 200 Dal. S:mt åhrligit augment. 2 RARP 3: 266 (1723). Vid början af år 1682 .. lemnades Banquen Assignation på 33 Herrar Riksens Råd .., hvilka af Ständernas stora Commission blifvit dömda at med ränta återbära så kallade Augmenter på deras löner. Ad. prot. 1800, s. 1328. Karl XI .. förordnade genom kgl. bref 12/6 och 21/11 1690 om löneförbättring åt kollegerna och apologisten (vid Växiö läroverk) att utgå från den s. k. bibeltryckstunnan. Denna löneförmån .. kallades augment. Arcadius Ant. ur Vexjö lärov. häfd. 52 (1889). — jfr LÖNINGS-AUGMENT.
2) = AUGMENTS-HEMMAN. Ligger Augmentet så när intil sielfva Stammen ock dess ägor, at det länder Rusthållet til styrckio. 2 RARP 3: 146 (1723). Halfva Krono-Rusthållet stora Brastorp med .. halfva Augmentet til detta Rusthåld hörande, kommer .. genom .. Auction .. at försäljas. PT 1758, nr 67, s. 4. Qvarnar, som äro på Rytteriet med Räntan til Stam eller Augment indelte. Bevilln. 1800, s. 80. Lagfart å .. ett tolftedels mantal augment Grödby n:o 2 .. i Sorunda socken. PT 1892, nr 216 B, s. 1. — jfr KRONOSKATTE-AUGMENT.
II. [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; efter nylat. augmentum ss. öfversättning af gr. αὔξησις, hvilket senare ss. grammatisk term förekommer i Etymologicum magnum, dels i här i fråga varande bet., dels i bet. förlängning af kort vokal, eg. ökning, tillväxt, af αὐξάνειν, föröka, besläktadt med lat. augere o. ÖKA samt VÄXA; jfr äfv. senlat. augmentum syllabæ, stafvelsetillökning, (efter hvad det synes mera tillfälligt) användt om optativändelsen –ɯ i gr. (Macrobius)] språkv. benämning på den vokaliska förstafvelse (syllabiskt augment l. augmentum syllabicum) o. den förlängning af anljudande stamvokal (temporalt augment l. augmentum temporale) hvilka tjäna att utmärka indikativen af historiska tempus i vissa ä. indoeuropeiska språk (äfvensom i nygr.); förr äfv. i allm. om tempusbildande ordelement framför l. vokalförlängning i början af en verbalstam i gr. (o. alltså omfattande äfv. reduplikationen i pf.). Om ι och υ voro korrta i Præsens, blifva de genom Augmentet långa. Trendelenburg Gram. gr. 115 (1801). Det syllabiska Augmentet. Hammarsköld Gr. spr. 58 (1818). Perfectets Augment består .. deri, att verbets första bokstaf sättes förut med ett ε, t. e(x). τύπτω Perf. τέ–τυφα och derföre kallas Perfectets Augment äfven det reduplicativa Augmentet eller Reduplication. Faxe Buttmann 95, 96 (1825). Augmentet finnes qvar .. i sanskrit, zend och grekiskan. Det utgöres i det förstnämnda språket af ett a, t. ex. bharāmi, jag bär, a-bharam, jag bar. A. Wadstein i NF (1876). Sillén Löfstedt Gr. gram. 46 (1885). jfr SYLLAB-, TEMPORAL-AUGMENT. — i utvidgad anv.
a) (†) om ordelement gm hvilkas tillfogande till den primära verbalstammen de olika afledda konjugationerna bildas i arabiskan. I anseende til deras augment eller tilökningar kunna de (arabiska konjugationerna) för ordning skull fördelas i 4 Classer. Scherping Nyckeln 49 (1730, 1754).
b) (numera föga br.) om det tyska prefixet ge- i p. pf. I äkta sammansättningar .. får Participium Perfect. ej det vanliga Augmentet ge. Silfverstolpe Adelung 126 (1805). Flach Ty. spr. 74 (1861, 1878).
(I) -HEMMAN~20. (augment- Stadg. ang. landtmil. 1: 209 (1683), G. Dalin (1871)) hemman hvars afkastning (i sin helhet l. till viss del) anslagits till hjälp åt ett rusthåll (en rusthållsstam) vid rusttjänstens fullgörande. Alla Augment- Tildelnings- Reserv(-) och Öfwerskåts-Hemman, det ware sig under Cavallerie eller Infanterie, (skola roteras). Stadg. ang. landtmil. 1: 209 (1683). Stiernman Riksd. 2490 (1723). Et uti Aska Härad .. belägit halft gammalt Skatte-Rusthåll .., hvarunder höra .. et Augments-Hemman samt et Ryttare-Torp. PT 1758, nr 9, s. 4. Rabenius Kam. § 237 (1827, 1832). (Om rusthållets ordinarie ränta) icke uppgick till det för Rustningsnummern bestämde Räntebelopp, tillades Rusthållaren fyllnad deruti ifrån andra hemman, hvilkas ränta härtill indeltes. Desse sistnämnde hemman kallades Augments- eller Tilldelningshemman. Bonsdorff Kam. 119 (1833). Genom den 1869 skedda indragningen till statsverket af all anordnad ränta och kronotionde upphörde äfven mellan egaren af augmentshemmanet och rusthållaren det direkta förhållandet af räntegifvare och räntetagare. A. W. Kinberg i NF (1876). jfr KRONO-, SKATTE-, ÖDES-AUGMENTSHEMMAN. —
-PRETERITUM, se B. —
(I) -RÄNTA~20. (del af) ränta af ett augmentshemman. Arnell Stadslag 640 (1730). Gården .. består af ett Mantal .. Krono-Skatte Rusthåll, som underhåller en Grenadier med tillhörande Augments- och Frälse-Räntor. DA 1824, nr 237, s. 3. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1896, s. 299. —
(I 2) -ÅBO~02 l. ~20; jfr -BONDE. Resol. 27 Juni 1720, § 4. När Augments åboen vil afstå sin Skatträttighet utom börd, skal Rusthållaren .. blifva närmast til lösen. Stiernman Riksd. 2491 (1723). Rättegång .. emillan Reenstierna o. dess augmentsbönder 2 (1769).
B: AUGMENT-HEMMAN, se A. —
(II) -PRETERITUM03~, stundom 103~0200. (augments-) [jfr t. augmentpräteritum, infördt ss. term af Bopp] språkv. medelst augment bildadt preteritum i sanskr., motsatt ”redupliceradt preteritum”. Kræmer Språkfrågan 78 (1858). —
(II) -TEMPUS~20. Flensburg Fornind. tempusläran 24, 25 (1888).
Spalt A 2659 band 2, 1903