| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
AURORA a͡urω3ra2, äfv. a͡ω-, stundom a1ɯ- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u-, äfv. -å3ra2 l. —40 (auro`ra Weste, i vers ∪ — ∪ Stiernhielm Parn. 3 öppn. 10 intr. (1651), Tegnér 2: 310 (1820), — ∪ — ∪ Kellgren i 1 Saml. 9: 298 (1777), Snoilsky 1: 327 (1869, 1883)), i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. (i bet. 2, föga br.) -an; pl. (i bet. 1, föga br.) -or; i bet. 2 äfv. oböjl. adj. Anm. I ä. tid hade ordet lat. böjning. Auroræ Håår. Spegel Guds verk 36 (1685).
1) i den romerska mytologien förek. namn på morgonrodnadens gudinna; äfv.: morgonrodnad, morgon. Een purpur, lijflig (för purpur-liflig?, dvs. purpurljuflig) fin Aurora / Tig stiger up, o Swea kär. Stiernhielm Parn. 3: 10 (1651). Lifvet, som dagen, har blott en Aurora. Stagnelius 2: 581 (c. 1815). jfr: Högbarmad, smärt, gullhårig, / en ny Aurora kom. Tegnér 2: 146 (1818); jfr anm. 1:o.
Anm. 1:o. Namnet användes ofta ss. kvinnonamn (äfv. i den franska formen Aurore årå4r) o. upptages i den sv. almanackan (sedan 1901) under den 3 Juli, i den finska under den 10 Mars. Grubb Prænomina (1675). Almanack 1901, s. 10. — 2:o. Namnet brukas äfv. elliptiskt för AURORA-FÖRBUND(ET), -ORDEN, -SÄLLSKAP(ET). Till ordets upptagande ss. namn på dessa vittra sällskap har möjl., utom hoppet om en ny dag (för skaldekonsten osv.), äfv. det lat. ordspråket Aurora musis amica varit en medverkande orsak; jfr ex. från Fredenheim under AURORA-SÄLLSKAP(ET).
2) (numera föga br.) benämning på färg med den rödgula skiftning som framträder på himlen vid morgonrodnad; jfr AURORA-FÄRG samt EOSIN. Linder Färg. 39 (1720). Anm. ö. klädedr. 1778, s. 2. Aurora på bomull .. på ylle och silke .. hög och mörk. Westring Sv. lafv. färghist. Reg. (1805). — ss. adj.: rödgul. Ett svart rundt fält (är) midt i fanan (för Savolax). Det öfriga af fanan blifver aurora, hvaruti 8 st. svarta flammor. Spak Upplysn. om fanor 35 (i handl. fr. 1686). jfr anm. till AURORA-FÄRG.
-FJÄRIL~20. Den vackra Aurorafjärilen (Anthocharis cardamines). En .. hanne af denna art .. är hvit med framvingarnes yttre hälft orangeröd. Kolthoff Djurens lif 417 (1900). —
-FÄRG~2. (auror färga Holm. auror- Wikforss (1804, under aurorfarbe)) (numera mindre br.) = AURORA 2. (Fågeln) hafwer .. under buken och wingarna en watachtig (dvs. vattrad) och spelande auror färga. Holm N. Sv. 185 (1702). Aurora färg på ylle. O. Swartz i Sv. bot. 5: Reg. (1807). Realgar .. har en skön aurora-färg, stundom stötande i scharlakan, mera sällan i karmesin- eller hyazinthfärg. Åkerman Kem. tekn. 1: 482 (1832). Aurora- eller köttfärg. Almström Kem. tekn. 2: 433 (1845). Dalin (1850). Anm. I de båda första språkpr. kan auror(a) möjl. vara adj. (jfr 2 slutet). —
-FÄRGAD ~20, p. adj. (auror- Wikforss (1804, under aurorfärbig)) (numera mindre br.) I stråligt / Aurorafärgadt ljus. Stagnelius 2: 170 (1821). Aurora-färgadt satin. Dalin Fr. o. sv. lex. (1842, under aurore). —
-FÖRBUND(ET)~02.
1) = -SÄLLSKAP(ET). Aurora-förbundet i Åbo stiftades 1770 af H. G. Porthan och åtskilliga andra unga vetenskapsidkare. V. Vasenius i NF (1876).
2) benämning på ett litterärt sällskap i Uppsala 1808—1810. Vi .. borde förbyta namnet Sällskapet Musis Amici i det mycket mer melodiska, innehållsfulla, originella Aurora-förbundet. Atterbom (1808) i SAH 49: 335. —
-ORDEN~20. samfund för vittra o. sällskapliga förströelser i Sthm 1815 — c. 1835. Berg Sv. ordnar 298 (1873). NF 19 (1895). —
-RÖD~2. (föga br.) Färgen (på realgar är) aurora-röd till orange-gul. Rebau Naturhist. 3: 42 (1879). —
-SÄLLSKAP(ET)~20, äfv. ~02. benämning på ett litterärt sällskap i Åbo på 1700-talet; jfr -FÖRBUND 1. Det af Aura ån och studiernas vän, morgonrodnaden, nämde Aurora sällskapet. C. F. Fredenheim (1770) i Finsk tidskr. 1896, 2: 129. Aurora-sällskapet, — den nya finska literaturens första .. morgonrodnad. Topelius Fält. 5: 92 (1867).
B (föga br.): AUROR-FÄRG03~, stundom 103~2, -FÄRGAD~20, se A.
Spalt A 2688 band 2, 1903