| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
AUTONOMISK a͡u1tonå4misk l. -tå- l. -tω-, äfv. a͡ω1-, äfv. AVTONOMISK av1-, adj.; adv. -T.
adj. till AUTONOMI.
1) filos. = AUTONOM 1; motsatt HETERONOMISK. Boëthius Sed. 83 (1807). Att handla fritt, autonomiskt och moraliskt rätt är likbetydande. Conv.-lex. 133 (1831). Kant (förklarade) .., att förnuftet, såsom praktiskt, vore avtonomiskt eller ur sig själft hemtade lagen för sin verksamhet. Nyblæus Forskn. IV. 2: 4 (1897). Utvecklingen går från heteronomisk till autonomisk moral. Larsson Stud. o. med. 82 (1899).
2) i sht jur. o. nat.-ekon. = AUTONOM 2. (Biskopens) uppfattning af kyrkan såsom ett autonomiskt och slutet samhälle, hvilket endast var beroende af concilierna och påfven, men icke af verldsliga makten. Cronholm Skånes hist. 1: 111 (1847).
Spalt A 2707 band 2, 1903