Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
AXLA ak3sla2, v.1 -ade.
2) (i ssgr) i p. pf. ss. adj.: som har (så l. så många) axlar; jfr -AXIG, adj.2, -AXLIG. — jfr EN-, TVÅ-AXLAD m. fl.
Särskilda förbindelser:
Anm. Ett tillfälligt reflexivt axla sig, som anspelar på jordens rörelse kring sin axel o. på samma gång innehåller en skämtsam ordlek med anslutning till AXLA, v.2 II 1 (som äfv. torde hafva föranledt uttrycket), föreligger i följ. språkprof: (Jag) frågar ej efter, om solen går eller jorden axlar sig. Bellman 1: 7 (1794).
Spalt A 2772 band 2, 1903