BACKA bak3a2, v.3 -ade.
i förb.
BACKA AF10 4. afjämna (en sluttning); gifva en passande lutning åt (ngt). Alla öppna diken, som på hösten ej hunnit upptagas, rensas nu, och dikeskanterna backas af. Arrhenius Jordbr. 1: 93 (1862). — jfr AFBACKA, AFBACKNING (se suppl.).
Spalt B 19 band 2, 1898
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se