| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAKFOT ba3k~fω2t (ba`kfot Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -fötter.
1) [jfr t. hinterfuss] fot å bakre extremitet (hos fyrfota djur). Åsnan .. togh sigh före att slå och skadha honom (dvs. lejonet), medh sijna Baakfötter. Balck Esop. 111 (1603). Så framfötterne som bakfötterne äro (hos tvättbjörnen) .. ofvan betäckte med små hår. Linné i VetAH 8: 280 (1747). Fotbladet, Bakfoten, Tassen .. (är) den delen hvarpå djurets bakdel hvilar, och slutas med tårne. Retzius Djurr. 132 (1772). Frambenen (på björnungen) voro så oproportionerligt små — att, då han gick, bakfötterna beständigt kommo framom. Nyblom Hum. 92 (1874, 1883). — (hvard.) bildl. om människor, i sht i uttr. ha l. få (ngt) om bakfoten, hafva (fått) l. få en oriktig, bakvänd, förvänd föreställning om: hafva trasslat in sig i. Almqvist (1842). Nej, det har du då alldeles om bakfoten. De Geer Lillie 83 (1880). När Haqvin fått någonting i landtbruksväg om bakfoten, var Börje alltid tillreds att ge honom upplysningar. Benedictsson Fru M. 159 (1887). Benzelius .. har hela saken om bakfoten. Schück Anteckn. 10 (1896). (mindre br.) abs. Ni ha ju alla fått om bakfoten. Blanche Profblad 37 (1850). jfr: Man säger Hafva fått något om bakfoten eller blott Hafva om bakfoten, då man börjat saken orätt eller gjort ett oriktigt uppslag derå. Almqvist (1842). Anm. Uttr. hafva ngt om bakfoten torde eg. hafva nyttjats om en häst (l. ett annat husdjur) som snärjt sig (t. ex. i tjudret) o. sålunda är redlös(t). Medvetandet härom är dock numera ofta utplånadt; och detta uttr. synes stundom innebära den föreställningen, att ngn söker gripa ett djur, men ej kan få tag i annat än bakfoten. Så är väl fallet med det för öfr. föga br. uttr. få tag i en bakfot. R. Arpi i Landsm. i Västm. o. Dal. 2: 6 (1880). Schulthess (1885).
2) (numera mindre br.) oeg. = BAKBEN 2. Kattan .. hängde sigh medh baakfötterna widh en sparra vnder Taket. Balck Esop. 188 (1603). Tu .. skal taga Åsnan vnder Frambogarne, och iag under Baakföterne, och skola wij bära Åsnan. Ant. saml. 115 (1679). Bijet .. böijer kroppen så fram åt, at bak-benen komma in i bo’et (dvs. honungscellen), i denne posituren, stryker hon(!) med begge medlersta benen så ofta längst bak-fötterne, til dess de små vaxkulorne der ifrån lossnade uti bo’et nedfalla. Triewald Bij 39 (1728). Bakfötterne (hos egyptiska springråttan) äro ganska långe; med den delen af låren som är bar, äro de väl så långa som sjelfva kroppen. F. Hasselquist i VetAH 13: 125 (1751). Det tredje (släktet insektlarver) hafver tre par fram- sex par buk- och et par bak-fötter. T. Bergman i VetAH 24: 158 (1763). Fötterne .. äro tvänne par: Framfötterne .., som på Människan kallas armar, .. samt Bakfötterne. Retzius Djurr. 131 (1772). Sundevall Zool. 6 (1835, 1864).
3) [jfr holl. achterpoot i liknande bet.] (mindre br.) om fot l. ben på baksidan af möbel o. d. som står på flera ben. Almqvist (1842). Då han satt hade han den ovanan att väga bakåt på stolen och denna smordes ofta med något fett på bakfötterna på det han skulle halka öfverända. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 52 (1865). När soffan flyttades, trillade alltid ena bakfoten af. Kuylenstierna Beroende 78 (1898).
B: (1) BAKFOTS-STÄMPEL30~20. Gräflingen företer i sina gångspår .. samma egenhet som hjortdjuren, i det att bakfotsstämpeln helt eller delvis täcker framfotsstämpeln. Hemberg Gångart. o. spår 34 (1897).
Spalt B 114 band 2, 1898