BAKTALARE ba3k~ta2lare (ba`ktalare Weste), m.||(ig.) (om kvinna nyttjas hellre -TALERSKA); best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
person som baktalar l. förtalar; bakdantare, förtalare. Susurro .. Örnetaslare, baaktalare. Lex. Linc. (1640). Baktalaren är den värste af dårar i sällskap. Nicander Salom. 22 (1760). Att .. antaga sig oskuldens sak emot förtal och baktalare, äro nödvändiga fordringar i ett sedligt sinnelag. Boëthius Sed. 233 (1807). Baktalare, som .. när de veta något om en annan, bära det kring i alla vrår, kittla och fröjda sig åt en annans felsteg. Fehr Underv. 140 (1894; öfv. från Luthers större kat.).
