Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BALDRIAN bal1dria4n l. 302, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(mindre br.) växten Valeriana officinalis Lin., äkta vändelrot, valerianarot, vänderot, velamsrot, velandsrot, valeriana; äfv. om roten af denna växt. Wildnardus, Baldrian, Werningzört. Lex. Linc. (1640, under agrionardum). Stolt baldrian. Deleen (1829). Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 245 (1876).
B (numera föga br.): BALDRIANS-ROT103~ l. 300~2. jfr A. En Trägårdz-Mästare på Landet (måste) uti Trägården hafva Läkedomar til Hands för Folk och Creatur .. (t. ex.) Calmus, Pestilentz-Rot, Baldrians-Rot. Salander Gårdsf. 151 (1727). Allehanda rötter .. såsom Alands-rot .., baldrians-rot etc. Broocman Hush. 1: 95 (1736). Baldrians-roten säges förmå mycket, när hon bindes i kilen på Not och Vada, samt på Nät och Ryssior; ty fisken drifver efter hennes lukt. Schultze Fisk. 167 (1778).
Spalt B 161 band 2, 1899