| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BALL bal4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; i bet. II äfv. BALLE bal3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. Anm. Då ordet i bet. II oftast förekommer i pl., är det svårt att afgöra, om (i denna bet.) den vanligare sg.-formen är ball l. balle. Af Björkman (1889) o. Lundell (1893) anföres endast den förstnämnda.
I. [jfr sv. dial. ball, isl. bǫllr, nor. boll, pl. ballar; jfr äfv. ags. bealloc (eng. balloc)] (numera bl. i lägre l. dialektiskt färgadt talspr.) testikel; i sht i pl. Testes(,) ballar. Var. rer. 6 (1538). Lex. Linc. (1640). Lind (1749). jfr Rudbeck Atl. 3: 735 (1698). — jfr KATT-BALLAR.
II. om afrundadt, köttigt parti af kroppen.
1) [i denna anv. sannol. upptaget från sv. dial.; jfr fot-, hand-ball (Rietz 21); jfr för öfr. ARS-BALLE, FOT(A)BJÄLLE] (numera bl. i vissa trakter af Sv. i lägre talspr.) arsklinka. Låret (på hästen) bör vara köttfult och tjockt, i synnerhet ofvantil vid ballarna. Florman Häst. känned. 120 (1794, 1798). — jfr ARS-BALLE.
2) [i denna bet. möjl. lånord; jfr de med I, III etymologiskt identiska l. mycket nära besläktade d. balde, balle, mnt. o. holl. bal, t. balle(n)] i sht veter. å häst l. nötkreatur: afrundad bakre del af foten ofvanför strålen; oftast i pl. Tidén Bosk. 72 (1841). Ballarne eller klöfvarnes bakre del bestå af en tjockare, mjukare hornväfnad, som omgifver kronans bakre del(,) och förmedla sambandet mellan hofven och bakre sidan af karleden. Sjöstedt Husdj. 1: 224 (1860). Kronan (på en normalt bildad kreatursfot) bör .. utan tydlig gräns framtill öfvergå i klöfven, och baktill bilda väl utvecklade fasta ballar. Cederborgh Kogubben 5 (1863). Vennerholm (o. Svensson) Husdj. 202, 204 (1892). — jfr HORN-, KÖTT-BALL(E).
III. (†) = BOLL. Presternar .. lupo j Spelhwset, och sågho huru man ther ball sloogh. 2 Mack. 4: 14 (Bib. 1541; så ännu i Bib. 1688). Ehrencrona (c. 1730).
(I) -SKRÄPPA. (†) Balskräppa(,) Testiculorum .. capsula, bursa, sinus, scrotum. Helsingius (1587). Dähnert (1784). —
(I) -STEN. (†) Balsteenar, Ballar(,) Testes, testiculi. Helsingius (1587). Bureus Suml. 56 (c. 1600). Schultze Ordb. 4984 (c. 1755).
Spalt B 174 band 2, 1899