| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BALSAMERA bal1same4ra, äfv. -e3ra2 (balsame´ra Weste), v. -ade ((†) p. pf. pl. balsamerte Linné Ungd. 2: 240, 241 (1734)). vbalsbst. -ANDE, -ING, BALSAMATION bal1samatʃω4n l. -aʃω4n, äfv. 0104 (numera knappast br., Wallerius Min. 195 (1747)); BALSAMERARE (se d. o.).
1) med afs. på död kropp: impregnera l. ingnida med balsamiska ämnen o. d. för att bevara (den) från förruttnelse. De gamle egypterna balsamerade sina döda. Sigfridi D 5 a (1619). Wallerius Min. 195 (1747). Hela medicinska fakulteten reste samma dag .. för att öppna och balsamera liket (af kronprins Karl August). Tegnér 5: 63 (1810). Josef bjöd läkarna .., att de skulle balsamera hans fader. 1 Mos. 50: 2 (öfv. 1893). — mer l. mindre bildl. Thet är och föga åth (dvs. det lönar sig föga, att) wi Dygden Balsamera, / Hon ber osz ey therom, hon rutnar ey ändå. Runius Dud. 2: 96 (1698). De minnen, som behöfva balsameras, förtjena det sällan. Fahlcrantz 4: 3 (1865). Lundquist Ebers Uarda 1: 64 (1880).
2) (föga br.) med afs. på ngt som tillhör växtriket: (på särskildt sätt) impregnera l. konservera. Oförändradt underjordiskt Trä .. Är det trä, som .. af någon .. bärgfetma balsameradt .. är. Wallerius Min. 342 (1747). De balsamerade blommorna .. (äro) konserverade .. så att de i åratal bibehålla sin naturliga form och färg. AB(L) 1895, nr 258, s. 5. jfr: Omkring Fahlun voro .. gärdesgårdarne bruna och liksom balsamerte af Victriol-rök, hvarföre ock de i längre tider uthärda. Linné Ungd. 2: 241 (1734).
3) (knappast br.) begjuta med balsam l. parfymer o. d. Medan hans Nåd klädde på sig manchetteskjortan och balsamerade sig. Altén Schachmachinen 90 (1798). Balsamera .. Begjuta med balsam. I denna bemärkelse .. brukas dock ordet ganska sällan. Almqvist (1842).
4) (†) p. pf. ss. adj.: balsamisk. Morgonvädrens friska anda / En balsamerad ånga för. Lannerstierna Vitt. 79 (1790).
Särskild förbindelse:
Spalt B 183 band 2, 1899