| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BANDEROLL ban1derol4 l. BANDEROL ban1–derå4l, r.; best. -en; pl. -er.
1) mil. liten flagg, vimpel, snöre med tofs o. d. som till prydnad fästes på åtskilliga föremål, ss. lansar, hufvudbonader, trumpeter. Glafven eller Lans var et riddare- och hofmans-gevär (dvs. -vapen), som .. pryddes vid spetsen med en liten fana, tofs, siden-rimsa eller bandrulla. J. Röding i 1 VittAH 1: 154 (1755; i not förklaradt med Banderolle); jfr C. Adlersparre i VittAH 3: 216 (1788, 1793). Trompetter och Banderoller för Rytteriet. Publ. handl. 6: 4093 (1756). Röda estandarer med vidhängande banderoller. Schlegel o. Klingspor Ättart. 94 (1875; efter RR 1653). De runda (sv. uniforms-)hattarne utbyttes då (dvs. 1815) mot tschakåer .. med .. banderoller (osv.;) .. banderollerna för liniens underbefäl och manskap (voro) af hvitt redgarn och af grönt för jägarne. Fredenberg Infant. 180 (1883). — jfr TRUMPET-, YLLE-BANDEROLL.
2) [efter ryska banderol] (i Finl.) (af officiell myndighet anbragt) pappersband med kontrollmärke. Å hvarje utaf vederbörande kontrollant godkändt helt ris om 500 ark (officiellt papper) .. anbringas en banderol till bestyrkande deraf att pappret blifvit vederbörligen undersökt och godkändt. FFS 1889, nr 13, s. 3.
3) (i Finl., †) post. omslag kring försändelse, korsband. De, ifrån Finland till Österrike och längre bort belägne länder, uti Banderoller afgående Tidningar. SPF 1843, s. 391.
Spalt B 224 band 2, 1899