Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BANKIR baŋki4r (banngki´r Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes äfv. den fr. pl. banquiers. Zetterstén Afh. om mynt 57 (1768; s. 59: banquierer).
1) person som drifver växel- o. penningaffärer i stort, dels för egen räkning, dels ss. ombud för andra; växel- och penninghandlare. OSPT 1686, nr 47, s. 6. Cook, en Engelsk Köpman och Banquier i Constantinopel. Nordberg 2: 461 (1740). (Af it. banca) kommer äfven det ordet Banquiers, som altid äro rike och förnämste Köpmän vid Handels-Beurserne. Zetterstén Afh. om mynt. 57 (1768). Den Banquier hos hvilken största delen af hans egendom var nedsatt, (hade) gjort Banqueroute. SP 1780, s. 698. Mångenstädes var det guldsmeder, hvilka blefvo de första bankirerne. Rosenberg Bankv. 4 (1878). Karl Arfwedson .. var (på 1840-talet) Stockholms störste järnexportör och bankir. De Geer Minnen 1: 69 (1892). — i utvidgad anv., om person som icke har bankirrörelse till sitt eg. yrke: förläggare. En Engelsk köpman i Stockholm var Bassewitz’ bankir, och blef sedan bankir åt Engelska ministern Poyntz. Malmström Hist. 1: 235 (1855). — skämts. om person hvars börs plägar stå till ngns förfogande. Morbror får alltid vara min bankir.
-HUS~2. DA 1825, nr 86, s. 4. Bankirhuset M. A. von Rothschild & Söners namnteckning. FFS 1862, nr 21, s. 3. Hedin Rev. qv. 413 (1880). —
-RÖRELSE~200. C. G. Hammarskjöld i NF 1: 1519 (1876). Idkas bankrörelse af enskilda personer, kallas den bankirrörelse. Kôersner Polit. handlex. 23 (1883). Roth Geogr. 157 (1886). —
Spalt B 251 band 2, 1899