BANKNING baŋ3kniŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en.
vbalsbst. till BANKA, v.2 — särsk. till I, konkretare, geol. skenbar skiktning. Fastän lava är en massformig bergart, kan hos densamma stundom förefinnas en skenbar lagring eller bankning i stort, uppkommen derigenom att nya lavaströmmar gång på gång flutit ut öfver på platsen förut befintliga äldre bäddar. E. Erdmann i NF 9: 901 (1885). Från verklig skiktning skiljes emellertid .. bankning derigenom, att de särskilda bankarne utgöras af en fullständigt homogen massa med den för massformiga bergarter utmärkande kristalliniska strukturen. Nathorst Jord. hist. 475 (1891).
